Blog Image

Around the world

Om denna blog

På denna blog reflekterar jag dels över händelser som jag finner intrerssanta runt om i världen och dels lämnar jag här reseskildringar från mina resor.

Resume

Reseblog Posted on 12 Jun, 2012 17:38

Tisdag den 12 juni 2012

Sammanfattning
Denna resa kanske inte varit den mest spektakulära av mina kinaresor. Men det
har kanske heller inte varit meningen. Syftet var egentligen att besöka
Ningxia. Resten var mer bonusspår och omfattat sådant jag ’missat’ tidigare och
mer vanliga kinesiska städer och byar ’of the beaten track’, så att säga. Inte
mindre intressant. Jag har sett kinesiska klassiker som Hangzhou och Gula
Bergen (HuangShan), noterat att Henan-bor är precis så otrevliga som man kunnat
förvänta sig, rest genom landsbygden och sett risfält, berg och öken, hittat
ett par av landets mysigaste ’backpacker-chill out places’ – Old City Youth
Hostel i Gula Bergen/Tunxi och Xiangzimen Youth Hostel i Xian -, upptäckt en ny
stadsdel i Xian och vandrat genom en parad av gamla huvudstäder och därmed
fördjupat mina kunskaper i Kinas invecklade historia och fått känna historiens
vingslag under mina fötter. Konstig formulering det sista kanske. Det blev i
alla fall en 400 mil in alles, på en höft räknat.

Mest av allt har jag upptäckt att NingXia, som jag trodde
var en fattig, anonym och rural utpost i själva verket är mer moderniserad än
många centrala provinser. En välutvecklad infrastruktur, trevlig atmosfär,
vänliga människor, god mat och en lång och intressant historia som tangerar den
kinesiska civilisationens vagga. Provinsen har en mycket varierad geografi,
allt man kan önska, med berg, öken och vatten. Lite varmt förståss för en
nordbo…

Den inhemska utvecklingen i Kina
Kina utvecklas och dekadensen med den. Dock inte så farligt som man kunde befarat.
Fortfarande är nudelsoppan ett centralt inslag i vardagen och verkar förbli så.
Att tillgången på kaffe ökat må väl vara förlåtet, inte så många som dricker
kaffe ändå. Likaså spelar det väl ingen roll om man dricker Baijou eller
Gordons Gin. Glass har däremot kommit för att stanna, mjukglass och pinnaglass,
smakar precis som hemma, men det kan väl vara förlåtet det också. Det svalkar
faktiskt bra i värmen.

Söta konditorivaror, franska kök och italienska pizzor kan
man däremot ifrågasätta va fan dom gör här. Kina som har ett kök som är tusen
gånger större än hela Europa tillsammans, dessutom effektivare och
näringsriktigare, behöver väl inte denna skräpmat. Killen som serverade på det
västerländska caféet i Datong var faktiskt själv motståndare till utvecklingen och
tyckte att det är inget annat än ’fashion’. Bara ett sätt att impa på brudarna
eller affärsbekanta. Så klart är det det, jag kunde inget annat än att hålla
med honom. Men som sagt är det ändå ett förhållandevis litet inslag i vardagen.

Underhållning
Jag brukar säga nåt om musiken här… Det är ju inte Kinas starka sida och det finns
inte så mycket att säga egentligen. Popmusiken är fortfarande usel och det har
inte förbättrats nämnvärt. Inte för att dom är dåliga musiker, dom bara saknar
personlighet. Och det är sällan man hör stämsång. Ingen rock ’n’ roll här inte.
Knarkar för lite kanske… Folkmusiken är lika tråkig med undantag för Tibet och
XinJiang som sätter lite studs på rytmen. Snygga tjejer dessutom.

Mer urbana folkliga sånger kan vara ganska underhållande
däremot, speciellt ocm man får höra nån blåsorkester eller så. Dom kan ösa på
ganska bra med ganska kärva klanger som för tankarna till jazz eller blues men
på ett kinesiskt vis. Den klassiska musiken, typ Pekingopera och så, är också intressant
men ganska ogripbar. Jäkla oväsen emellanåt, men det är ju kul i och för sig. Det
finns vacker och suggestiv strängmusik också för den delen.

TV-utbudet är fruktansvärt uselt. Mängder med evighetssåpor,
känns som det är samma serier som för tio år sedan. Annars är det 32 nyhetskanaler
samt militärmagasin, sport och enstaka naturprogram. Det händer undantagsvis att
man lyckas pricka in någon dubbad amerikansk B-film och, om man har riktig tur,
någon gammal kinesisk långfilm.

Urbaniseringen
På det större planet börjar man kunna se ett mönster i den inhemska
utvecklingen. I början på seklet byggdes massor med banker och varuhus. Mycket
kritik hördes då att man kanske borde bygga bostäder istället. Under mina resor
åren därefter har jag noterat med viken frenesi vägar, järnväg och andra
kommunikationer byggts ut. Kina måste idag vara världsbäst på järnvägar och
mobiltäckning. Man bygger vägar idag också men ett grundnät tycks ha skapats nu
i de flesta provinser. Nu, 2012, blir man istället chockerad med vilken
hastighet man bygger bostäder. Kanske har det hela tiden varit en medveten
politik – först skapar man ett investeringsunderlag, sen skapar man en
infrastruktur och därefter kan man urbanisera. På riktigt.

Analys
Utvecklingen, ja. I 30 år har Kina haft en årlig BNP-utveckling på ca 10%. Otroligt!
I västvärlden har man lite skadeglatt väntat på att den kinesiska ekonomin
skulle bli överhettad eller att utvecklingen i alla fall skulle mattas.
Ingenting tyder emellertid på detta. Snarare tvärtom, det verkar som det är nu
utvecklingen börjar på allvar!

Faktiskt har senaste dagarnas nyheter gett en (oroande) bild
av en helt ny världsordning. Inget som var oväntat kanske men nu känns det plötsligt
högst påtagligt. Det är bara politikerna där hemma som inte vaknat än utan
väljer att stoppa huvudet i sanden. Vi borde förberett oss på detta för femton
år sedan.

Asien, hälften av jordens befolkning, enas nu med Kina som
drivmotor! Europa kan inte hålla sams och verkar helt ute, hela Mellanöstern är
snart ett enda stort inbördeskrig och amerikanarna, som kraschat sin egen och
alla andras ekonomi, fortsätter envetet med sin aggressiva politik och har
svårt att komma med något nytänkande.

Problemområden som Afghanistan och Burma kommer nu sannolikt att styras upp av
Kina och Afrika, som västvärlden i 60 år misslyckats med att få på benen – tja,
ambitionerna har väl inte varit så höga egentligen– börjar nu leva upp genom
ett samarbete med Kina. Långt efter naturligtvis…

Med tanke på att Europa och USA i decennier enbart valt att klaga,
skälla och peka finger åt Kina, och även Ryssland för den delen, är ju
samarbetsviljan inte så stor på den fronten. So it all makes sence… Kanske dags att emigrera?

Eftertext
Summa summarum har det, trots frånvaro av allt för spektakulära fenomen, varit
en mycket intressant resa som gett flera nya och fördjupade insikter om både landet
och omvärlden. Många frågor återstår dock att besvara, till exempel – VEM FAN
BLANDAR ALL BETONG?

Tack för denna gång och hoppas ni haft en
givande och underhållande läsning.



Innanför Murarna

Reseblog Posted on 11 Jun, 2012 22:43

Måndag den 11 juni
2012

Sista dagen på min resa kan man säga. Reser till Beijing
imorgon och kanske shoppa lite. Inte gjort så mycket idag. Studerat lite
kinesiska, lite sent kanske.

Jag har också funderat på om kineser är otrevliga eller
inte. Dom är väl olika till personen helt enkelt, precis som vi. Nere i Gula
Bergen tycke killen på hotellet att jag var den hövligaste människan han
träffat. En överdrift hoppas jag, men visst försöker jag vara vänlig. Är man
artig och visar respekt blir man också artigt bemött. Jag träffade en tjej som
hade alla förutfattade meningar om kineser man kan ha och tyckte också att hon
blivit mycket otrevligt bemött. Men det är ju klart att med den attityden blir
man väl också likvärdigt bemött…

Städerskor och serveringspersonal är sådana kineserna gärna
sparkar på och skriker efter. De uppskattar därför extra att man hälsar på dem och
tackar för servicen, vilket är ganska naturligt för en svensk. Ibland blir det
faktiskt lite för mycket. När man handlar i butiken där hemma betalar man och
så tackar man när man får växel tillbaka. Så dumt egentligen, varför tackar man
för att man får tillbaka sina egna pengar? I Kina blir det bara konstigt, det
finns liksom inget att tacka för. Dom skall väl vara glada att jag handlar i
deras affär kanske rent av?

Ett viktigt trick är däremot att om man tar emot någonting,
pengar, visitkort eller liknande skall man ta emot det med BÅDA händerna.
Speciellt om de ger med båda händerna. Det upplevs mycket hövligt och är ett
tecken på stor respekt. Och kanske extra mycket om en utlänning visar sig insatt i deras kultur och beter sig så kinesiskt.

Vandrat en sista
runda i staden. Varmt som fan. Dom river verkligen allting innanför murarna. En
krans på 100 meter utanför muren också. Undrar vad det skall bli där, ringväg
kanske. Skulle inte förvåna mig om dom grävde en vallgrav.

Inne i centrum pågår nybygge för fullt av gamla låghus.
Uppenbart att ingen skall bo där. Inte många i alla fall, hyrorna måste bli
astronomiska. Alla som bott här lär väl vara tvångsförflyttade till de nya
bostadskomplexen i utkanten av staden. Innerstaden kommer nog att bli en extrem
turistanläggning. Det finns något liknande kvarter i Chengdu, och nu i Peking
också, söder om Tiananmen square. Här blir det en hel stad. Vad skall dom fylla
den med? Det hade varit intressant att komma hit om ett par år.

Besökte trumtornet. Såklart. Lite
risigt skick men charmigt. Ett Taoist-tempel hittade jag också i centrum,
betydligt mer påkostad finish. Taoismen är som jag tidigare sagt lite suspekt. Det
sägs att den bottnar i Laoze’s texter om Tao (egentligen ’Dao’ – Vägen – ) från
500-talet BC. Men han skrev ju mer om allmänna filosofiska frågor. Taoismen
vill jag minnas kom till genom någon feodalkung som ville göra sig märkvärdig
och satte ihop en religion av gammal
kinesisk mytologi, lite mystisism och lite visa ord. Rena soppan tycker jag och
jag förstår inte vad det går ut på. Jag blir inte klokare när jag försöker läsa
om det. Inget illa menat med det. Den har ändå sin charm på nåt sett och Taoismen
har tidvis varit en stor rörelse inom landet och har som sagt fortfarande en
trogen skara anhängare.

Dom är seriösa i alla fall. Inga fuskbyggen. De gamla
Ming-husen har en stomme av betong, lite komiskt, och taksluten dekoreras
mycket omsorgsfullt av konstnärer. Till och med lite bladguld har dom kostat på
sig tror jag.

Västra delen av staden är redan uppbyggd och där finns nu
modebutiker och discomusik i de nygamla minghusen som är uppbyggda kring ett
centrum som heter Röda Torget. Antikt-Kommunism-Kapitalism. Sicken
kulturblandning! Men såå vida pass kinesiskt…



Jordnötter och tempel

Reseblog Posted on 11 Jun, 2012 00:17

Söndag 10 juni 2012

Åt brunch på min lunchrestaurang igen. Man får ett beställningslista
att fylla i, allt på kinesiska. Nästan omöjligt att känna igen något. De har
lärt mig beställa ris med nötkött. Beställde nån extra smårätt på måfå. Visade
sig vara jordnötter marinerade med svart vinäger. Ny sensation! Man lär sig
alltid något nytt.

För nån vecka sedan hade de roligt åt mig i en småstad. Jag
satt på restaurangen och åt, så frågade dom om jag kunde läsa vad som stod på
vägmenyn. Nja, nudlar och nöt/kött var väl det mesta jag kunde utläsa sådär
direkt. Degknyten kanske. Jag förstod att dom sedan pratade om mig. Dom tyckte det
var lustigt med en som reste runt på landsbygden i ett främmande land och bara
kunde dessa tre ord. Men det säger väl något om vad som är väsentligt här i landet.

Det blev mer historia idag. Åkte åt nordost till XuanKong Si,
the Hanging Monastery i Hengshan bergen några kilometer från Hunyuan. XuanKong
är en unik tempelkonstruktion som formligen hänger 75 meter upp på klippväggen.
Den lär innehålla element från både taoismen, konfucianismen och buddhismen
även om det inte är lätt för en lekman att urskilja. Även denna attraktion
härstammar från Norra Wei, omvälvningarnas tid, men vissa justeringar har väl gjorts
genom åren. Det sägs att Wei-kejsaren medvetet skapade en multikulturell helig
plats för att skapa enighet bland olika etniska grupper. Vackra tak, knarrande
golv och trånga passager kännetecknar annars templet. Långa ekstockar stöttar
framsidan som lianer mot bergväggen. En ståtlig syn. Informationen om templet
är dock påtagligt mager.

Udda diskussion. För några veckor sedan hände en tragisk olycka i Hangzhou.
En busschaufför blev dödligt skadad av en projektil som for in genom vindrutan.
Jag fattade aldrig riktigt vad som hände. Han lyckades emellertid stanna bussen
och rädda passagerarna innan han dog. Allt blev filmat av bevakningskameran. Han blev hyllad som en hjälte av hundratals
taxi- och busschaufförer på gatorna vilket väckte frågan om varför man egentligen
kände sådant behov att skapa hjältar. Detta väckte i sin tur en diskussion om
varför kineserna ofta anses så ohjälpsamma och hänsynslösa.

Det är väl lite att ta i, jag har aldrig tyckt att kineserna
är speciellt ohjälpsamma men visst undviker de att blanda sig i andras liv om
det inte är nödvändig. Poliser och biljettkassörskor smilar knappast i onödan. De
är inte otrevliga heller för den delen. Självupptagenheten märks i trafiken och
i biljettkön också. Men när det verkligen behövs så visst är de hjälpsamma.

Man menade att den genomsnittlige kinesen fortfarande, trots
den ekonomiska tillväxt, har det ganska skralt och man är väldigt trångbodd.
Konkurensen från alla andra kineser är stenhård, vilket inte minst märks i
skolorna och i karriären. Man har fullt upp med sitt eget liv helt enkelt.
Såklart. Inte så mycket utrymme för pjosk. Inget konstigt med det. Frågan väcktes
i alla fall. Behövs en ny kinesisk ’patriotism’?



Skulpturer och väggmålningar

Reseblog Posted on 09 Jun, 2012 22:56

Lördag 9 juni 2012

Så har man beskådat ytterligare ett underverk. Under
400- och 500-talen var Kina splittrat och norra delarna fick nya härskare. Ett
turkiskt folk, Tuoba, grundade då ett eget rike känt under namnet Norra Wei –dynastin. Ett ganska omfattande rike som enligt Wiki’n beskrivs som “…part of an era of political turbulence and intense social and cultural change”.
Bland annat fick buddhismen sitt genombrott då.

Det var dessa Tuoba som skapade vad som nu är Shanxis största attraktion, Yungang-grottorna,
några mil väster om Datong. Apropå huvudstäder var faktiskt Datong huvudstad i Norra Wei under en period. En bonus i min svit av huvudstäder.

Yunguang är bland Kinas finaste och bäst bevarade
buddha-grottor, även om regn, sandstormar och kulturrevolutioner slitit en hel
del på finishen. Det lär finnas drygt 50,000 statyer här, jag räknade dom inte,
karvade i bergsväggen. Vissa tog 25 år att färdigställa. Samtliga statyer är
daterade till slutet av 400-talet.

Och faktiskt var det en imponerande syn. Om Datong är slitet
och smutsigt så var denna turistanläggning i betydligt fräschare skick. En stor
välstädad och luftig parkanläggning. Ett par 17 meters-buddhor utmejslade inne
i berget imponerade djupt, men målningarna och statyerna som täckte väggarna
var nästan ännu mera fängslande. Någon grotta var täck av tusen buddhor, tusen
på kinesiska betyder ’många’. En hel del målningar och statyer var i
förvånansvärt gott skick och de största grottorna täcktes på 1500-talet av en träfasad
som fortfarande står kvar.

Jag skulle påstå att dessa grottor i Datong överträffar
Mogao i kvalité även om Mogao äger en större historisk skatt och var ett verksamt
område under mycket längre tid. Båda är å andra sidan skapade av Tuoba-dynastin.

Det förefaller som om ett band av buddhagrottor går genom
norra Kina – Yungang Shiku här i Datong, Xumi Shan vid Guyuan i Ningxia, Maiji
Shan söder om Tianshui i södra Gansu, (eventuellt Bingling Si söder om Lanzhou
i Gansu också), Mogao Ku vid Dunhuang i västra Gansu och Bezeklik utanför Turpan i
XinJiang. De flesta härstammar från samma epok. Det är ingen tillfällighet att
de sammanfaller med Sidenvägen naturligtvis, mycket kultur spreds med
handelsvarorna. Jag måste erkänna att jag besökt samtliga av dessa.

Bytt hotell idag, 190 spänn vilket får betraktas som en rejäl
discount. Antagligen är det kris i staden just nu på grund av allt byggande.
Internettet funkar fint och cafeét ligger bara 10 meter härifrån. Tvärs över gatan
har jag hittat en fastfood-restaurang. Fast food här har ingenting med
hamburgare att göra utan bara det att de levererar kinesisk mat på löpande
band. Gott, fräscht och väl tilltaget med ris för 15-20 spänn.

Livet är faktiskt roligt här i Kina. Som turist i alla fall.
Det räcker man sätter sig i en bil och betraktar trafiken så blir man full av
skratt. Som dom kör… I kväll satt jag på fiket och tittade på när trottoarvakten
skällde på bilisterna när dom parkerade snett på trottoaren. Och bilisterna suckar
och förstår ingenting. Som dom parkerar… I övrigt är den trasiga trottoaren,
inte minst kvällstid, ett totalt kaos med grillkök, friterade bröd, fruktförsäljare,
parkerade mopeder, lösspringande hundar, lekande ungar, grävarbeten, minibordsserveringar
och poliskurar. Sicken röra, men så levande… Härom dagen när jag besökte
arkeologi-museet fick jag en stor inträdesbiljett samt en rad småbiljetter till
kamelritten och båten, och så vidare. De sistnämnda blåste bort i ökenvinden.
Katastrof! Guiden fick jiddra länge och väl vid varje station, sen fick jag
följa med i alla fall. Såklart. Det var ju uppenbart att jag hade betalt.
Kineser och deras biljetter… När man checkar in på hotellet får man ett kvitto
på hyran och depositionen man betalt. När man sedan checkar ut tar de kvittot
och lämnar tillbaka överskottet och så står man där frågande. Utan kvitto. Hur
gick det till? Kvittot är inte till för min skull utan för deras. Kineserna och
deras kvittokultur… Utmed vägen till grottorna idag var militären utkommenderad
att klippa buskarna och träden. Snyggt och prydligt. Visst är dom roliga, kineserna…



Gammalt som Nytt

Reseblog Posted on 09 Jun, 2012 12:34

Fredag 8 juni 2012

Så är jag i en ny provins, Shanxi – inte att förväxla med
Shaanxi, grannprovinsen västerut. Det är huvudsakligen kineser som bor här.
Ganska tätbefolkad, 210 inv/km2. Provinsen ligger i centrala delarna av landet
och får väl betraktas som typisk kinesisk men härskades ett tag av turkiska
stammar. Ekonomin kunde varit bättre. BNP per capita ligger på medelnivå för
Kina, sämre än Ningxia faktiskt. Kolproduktion och annan tung industri är
den stora grejen här.

Här i utkanten av staden där jag bor är ganska slitet. Det
är väl egentligen typiskt kinesiskt men det märks att utvecklingen är lite
efter här i provinsen. Trottoarerna är så trasiga och smutsiga och det är
knappt man kan gå på dom. Det kan man ändå i och för sig inte för det är fullt
med parkerade bilar, fruktstånd, grillkök och skräphögar i vägen ändå. Här finns
trånga hutonger och gamla bostadshus och massor av mat.

Jag beslöt att ta en
promenad in mot centrum under eftermiddagen för att orientera mig. Datong, med
betoningen på första stavelsen, är ändå inte riktigt vad jag föreställt mig. Det
hade framgått att man förra året renoverade lite i centrum, men det borde varit
klart nu. Inte alls! Nu håller man på att riva ALLTING innanför stadsmurarna!
Själva stadsmuren, av imponerande storlek, restaureras också och den gamla
lermuren täcks nu med tegel. (Här räcker det alltså inte med betong utan det
krävs murbruk och tegelstenar också.)

Följden är att hela norra delen är avspärrad och man fick gå
en lång omväg i ökenvärmen, runt muren för att komma in i centrum. Hamnade mitt
i skolavslutningarna dessutom förstod jag. Mängder med folk, föräldrar, släktingar,
ungar, poliser samt motorcyklar och bilar. Eftersom Storgatan var avspärrad
gick dessutom all ordinarie trafik på sidogatorna. Sicken röra! Men sååå vida pass kinesiskt!

Tja, Old Town – där fanns ju inte så mycket att se där anyway. Mer
än rivningsmassor och grävskopor. Jag satte mig på trottoarkanten vid sidan om
en gammal kines och så satt vi där tysta och begrundade spektaklet. Jag tror
han uppskattade min närvaro. Som en slags sympati.

Meningen är att man skall bygga upp pittoreska småhus i gammal
stil, så som staden en gång såg ut. Detta är en paradox i den kinesiska
utvecklingen, dock inte helt ovanlig. Först river man allt gammalt och bygger
nytt. Sen river man allt det nya och bygger upp det gamla igen! …Som om man
skulle riva Lugnet i Malmö och bygga små gathus där (Reepalu, Slatan och Percy
Nilsson kunde bo, ingen annan lär ha råd).

Ett gammalt tempel hittade jag dock. I bästa buddhistiska
stil. Ming-arkitektur, välvda tak, drakar på takåsarna och en vacker innergård
med en vattendam med bro över. När man tittade två gånger satt emellertid en
halvmåne på taket! En moské! Sicken kulturkrock, jag har aldrig sett detta
förut.

Ett par andra konkreta fynd gjorde jag också på denna
vandring. Jag hittade ett mer centralt hotell för samma pris och skall flytta
imorgon. Inte för att det är något fel med mitt nuvarande men det saknar
shangwang, internet. Mobilen funkar inte
här i Shanxi och någon kommunikation med omvärlden får man ju ha.

Mitt luktsinne lyckades också spåra bokstäverna COFFEE på en
husvägg och på vägen hem slank jag in där. Ibland blir det lite konstigt
– man kan ju inte vara säker så jag frågade artigt ”Ni you kafei, ma” och fick
till svar ”Yes, we have”. Ombytta roller…



I’m just waitin for a train

Reseblog Posted on 09 Jun, 2012 12:23

Torsdag 7
juni 2012

Lite mellandag idag. Checkade ut kl 12 och hade nästan tolv
timmar att slå ihjäl. Strosat på gatorna, suttit och läst i parkerna, vandrat
upp till 11 våningen i pagodan i Västra Templet. Fin utsikt. Och druckit kaffe
på Napoli. Om någon undrar var caféet ligger följer man bara Minzu Street
norrut och bara ett par hundra meter norr om Beijing Donglu ligger det på
vänster sida. (Det finns faktiskt nämnt i guideboken upptäckte jag i efterhand
men med fullständigt fel adress.)

Jag minns när jag var i en liten by Afrika. Där kom en ensam
åsna gående på bygatan rakt genom centrum och med bestämda steg fortsatte han ut
ur byn på andra hållet. Så undrade jag stilla: Var fan kom han ifrån – och vet
han verkligen vart han är på väg? Kineserna tittar på mig lika undrande. Blond,
långhårig och okammad, med en sliten solhatt, barfota i sandaler, slinker lite
random in på ett hak, fimpar på golvet och sörplar i mig en nudelsoppa som
vilken kines som helst, men kan ingen kinesiska. Och försvinner sen ut på gatan igen.

I Xian är man väl van vid backpackers som beter sig
konstigt. Men här i Ningxia har man inget begrepp om vad det är överhuvudtaget. Knappt man har
någon inhemsk turism. Dom kanske tror jag är – en amerikansk spion?- en engelsk
författare som skall skriva nedlåtande artiklar om landet? Kanske det var en
Alien i alla fall?! Han från hällristningen…

Flickan dom guidade mig bland stenåldersfossilerna i går tyckte
i alla fall att det var en ära att få guida mig. Det ryktades att en amerikan
varit där förra månaden, men han pratade flytande kinesiska.

Nyheter: Afghanistan och dess president, som är lide trött på
amerikanska drönar- attacker och NATOs misslyckade säkerhetspolitik, önskar
ett närmare samarbete med med Kina, inte minst i kampen mot terrorism. Dom har
ju ett gemensamt intresse i detta. Kina vill dessutom säkert öppna
handelsvägarna från Kashgar, på sikt. Euron diskuteras mycket flitigt. ’Shanghai Coorporation Organization (SCO)’, en
organisation med medlemmar från stora delar av Asien (USA ville men fick inte vara med!), diskuterar djupare
samarbete både inom ekonomi, politik och säkerhet. Och… En ny Sidenväg planeras
som skall nå ända fram till Europa! Lite nordligare sträckning genom Kazakstan
och norr om Kaspiska havet. Ingen trafik med kameler denna gång utan med
snabbtåg. Kinesiska och ryska.



Från Pekingmannen till Indiana Jones

Reseblog Posted on 06 Jun, 2012 23:15

Onsdag 6 juni 2012

Utflykt idag igen. Började dock dagen med att jaga en
tågbiljett. Ibland blir det lite struligare än man trott. Ett kvarter från
hotellet ligger ett biljettkontor. Var det meningen i alla fall. Nu var hela
kvarteret rivet. Lite lång näsa. Frågade en trottoarvakt – dom har faktiskt
vakter på trottoarerna som håller reda på parkerade bilar, som man parkerar just
på trottoarerna – och fattade att det fanns ett kontor längre bort, precis så
diffust som man kan förvänta sig av en kines. En taxichaufför körde mig dit
bara för att inse att det också var stängt. – Okay, kör mig till tågstationen
då, sa jag men han bara skrattade och sa ’hen dade’ – JÄTTESTORT (You don’t want to go there!), och viftade
med armarna. Ett par telefonsamtal så hittade han ett annat kontor, inrymt i en
hörna i en hotellobby. Hur skall man kunna hitta sådana ställen? Visst kan kineser
vara mycket hjälpsamma!

Så jag fick min biljett i alla fall. Allt ordnar sig alltid i
Kina. Hardsleeper, bottenslafen denna gång vilket betraktas som lyxigast. Det känns tryggt
att ha denna lilla röda papperslapp i fickan på nåt sätt. Känns som ens framtid
är tryggad. Det blir inget Inre Mongoliet denna resa, det blir för stressigt
och hafsigt. Djingis Mausoleum, som jag skulle besöka, är dessutom en fake
visade det sig. Det blir Datong i Shanxi istället, kl 23,30 imorgon.

En del nya trick har jag lärt mig denna resa. Jag fottar
alltid det kinesiska namnet dit jag skall med mobilen. Så visar man bara upp
det i biljettkassan. Dom är duktiga på
att fatta vart man skall men det är definitivt bra att dubbelkolla. Innan man
betalt. Likaså fottar jag stadsskartan eller laddar ner från Google och för
över till mobilen. På det sättet slipper
man asa med guideboken, som är på 1000 sidor och väger nåt kilo, hela tiden. Inget
man har i bröstfickan liksom. So now I’m traveling light…

I övrigt är mobilen ingen revolution precis. GPS, Mina
Platser, kartbilder, sociala medier, väderprognos och sånt kan man ju glömma. Efter 3 dagar hade jag
förbrukat mina 650 kr i dataöverföring! Hur tänker mobilbolagen här då??? Förövrigt
är Facebook och Youtube bannlysta i detta land.

Så tog jag bussen från Norra busstationen ut på
landsbyggden, till Shui Dong Gou, en arkeologisk site på gränsen till Inre
Mongoliet. Jag fick be chauffören säga till när vi var framme. Här har man
funnit mänskliga spår 30,000 år tillbaka som både tidsmässigt och
innehållsmässigt överensstämmer väl med fynden i Europa och Mellanöstern.
Människan spreds alltså ganska jämt över kontinenterna. Franska arkeologer fann
platsen på 20-talet och viktigast är kanske att det var startskottet för
arkeologiska undersökningar i Kina.

Ett museum ingick i touren. Här hade man tillfogat några
skallar av Homo Habilis och Pekingmänniskor för att göra det intressantare. Den
första pekingmannen hittades ju faktiskt med hjälp av en svensk, Kina-Gunnar.
Han var väl egentligen dansk men vi svenskar brukar säga att han var svensk av
någon anledning. Han var i alla fall både geolog och arkeolog och hjälpte
kineserna att hitta mineraler i början på förra seklet. En dag avslöjade hans
falkögon att ’där borta har det nog bott människor för länge sedan’. När man senare började gräva där fann man den första
’Pekingmannen’, nån Erectus-typ, ca 500,000 år gammal. En förmänniska med
kinesiska drag. Mycket viktig för den kinesiska självkänslan. Originalet
försvann tyvärr spårlöst under japanernas invasion. Kina-Gunnar, som vi är
mycket stolta över hemma i Sverige fanns dock inte nämnd här.

Platsen är dock mer än så. Här finns en del av den Långa Muren,
inte de äldsta delarna men ändå. Denna del är från Mingdynastin på 1400-talet
och sträcker sig ca 20 mil och utrustad med fyrtorn. Muren är inte så glamourös som den tegelklädda delen
vid Peking. Den är heller inte restaurerad utan i högsta grad i befintligt skick. Här är den byggd av packad lera armerad med vass, vilket stora delar
av muren förövrigt också är.

Jag kan nu skryta med att jag varit på början av muren i Kinesiska Sjön, på slutet av den i Gobiöknen, Badaling i Peking såklart och Mingmuren i NingXia. Tja, nånstans till tror jag.

På platsen finns också en litet Ming-fort som ansvarade över
fyrtornen på muren och som grädde på moset finns det ett 3 km långt
kulvertsystem under marken. Här finner man allt man kan önska från en Indiana
Jones-story. Lönngångar, falska dörrar, hemliga gömställen, djupa golvfällor
med spetsade träpålar, knivblad inbyggda i golven och spikklubbor i taken. Golven
i gångarna är fortfarande klädda med sten från Ming-epoken och man kan
identifiera ett kök, en samlingssal, vaktposter, logement och en liten
vattenbrunn.

Dom är faktiskt roliga, kineserna. På denna högst seriösa
rundtur, som tog mer än tre timmar, lyckades dom få in en illustration på en 270
graders panoramamodell med bildspel, blixtar, regn ,snö och jordbävning, en tur
med en elbuss, en kamelritt, en båtfärd och en lift med en åsnekärra. Tillbaka
till museet åkte man dieselbuss. Sicken heldag!

Fick lift tillbaka till staden och dumpad i utkanten någonstans.
Fattade inte riktigt vilket håll vi kom ifrån och fick irra omkring ett tag men räddade mig genom att lyckas lukta mig fram till ‘Napoli’, det italienska kaféet. Konstiga förmågor man har.

50 spänn för en kanna brasilianskt kaffe, men det var en
värdig avslutning på denna dag.



På gator och torg

Reseblog Posted on 05 Jun, 2012 23:11

Tisdag 5 juni 2012

Ning Xia, som skulle kunna tydas som ’Fredlig Sommar’ – jag
tror inte att sommar har betydelsen årstid utan på nåt sätt syftar på blomning,
blommande kultur, typ. Kinas första (förhistoriska)dynasti hette Xia – är känt,
för mig i alla fall, som ett lantligt och mycket fattigt område. När man
undersöker saken kommer provinsen emellertid på 17 plats av 31 i BNP per capita
(2011, wikipedia), ungefär i klass med det välutvecklade Shaanxi (Xian) som jag
nyss kom ifrån. Trubbigt redskap naturligtvis och man kan tro att ojämnligheten
mellan stad och landsbyggd är stor. Densiteten här är 90inv/km2 förövrigt,
mycket moderat för att vara Kina där snittet ligger på 135.

Det förefaller dock som provinsen utvecklas och moderniseras
med stormsteg. Det uppges att 2008 ökade industriproduktionen med 50 % mot året
innan. Vägarna och kommunikationerna är
bland de bästa på denna resa. De nya bostadshusen är ganska snygga, parkerna
välskötta, folk på gatan är vänliga, taxin är billig och hotellen likaså.

Kinesiska hotell, i budget klass, är ofta ganska sunkiga.
Fuktskadade väggar, trasiga toalettstolar och badkar, sunkiga
heltäckningsmattor, varmvattnet som stängs kl 10, slitna eluttag, sunkig
frukost och så vidare. (Hostel’en har
oftast bättre standard.) Här på mitt hotell, JinJiang Inn – 220 kr med
discount, har snygga felfria rum och toaletter, laminatgolv, fungerande TV och
RJ45-uttag till datorn. Och en stor fräsch frukostbuffé. Varmhållen och med blandat
utbud. En kines gnällde visserligen över att han inte fick sin nudelsoppa men
annars fanns te-kokta ägg, två sorters rissoppa, ångkokta degknyten (baoze),
stekta degknyten (jiaoze), mian-bröd och toast-bröd, frukt, olika sorters stekta
eller picklade grönsaker. Till och med en
kaffeautomat! Man blir förvånad.

Nackdelen med mitt fina hotell är att det mest finns moderna
handelsgator i närheten. Modebutiker, stora restauranger och stora bankkomplex.
Ingen miljö för en backpacker att vistas i. Var är mina ångkokta degknyten för
4 kr?

Apropå restauranger, igår när jag var ute och letade efter min degknyten hade personalen morgongymnastik i raka led på parkeringsplatsen. Platschefen själv stod på trappan, sparkade med benen och ledde övningarna. Dom är roliga, kineserna.

Man frapperas faktiskt över hur många banker det finns. När
utvecklingen i Kina tog fart på riktigt, i början av seklet, byggdes nästan
bara varuhuskomplex, försäkringsbolag och bankkontor. Stora bankkontor.
Huvudgatorna i alla städer är kantade av Ningxia Aggricultural Bank, Bank of
Communication, China Commercial Bank, HSBC, ABC, ICBC, Bank of China etc. Visst
har dom mycket pengar i Kina men det är väl ändå att ta i.

Ändå fick jag ta taxi till min bank igårkväll. Det är Bank
of China – ZhongGuo YinHang, bostavligen: Mittens Rikes Silver Kompani – som gäller och bara huvudkontoret tog
garanterat utländska kort. Tankade rejält, 5000 spänn, behöver nog inte mer
pengar denna resa.

Strosade tillbaka från banken och åt kvällsmat på en
restaurang. Ett av de absolut största problemen med att resa själv i Kina är
att man inte kan gå på restaurang. Maten här är portionerad för grupper. Ofta
köper man kött för sig och grönsaker för sig. Och så betalar man extra för en
minimal skål med ris. Det blev stekta auberginer med fläskkött, båda utsökta,
men ändå lite enahanda. Fläsk och kyckling styckas ofta med yxa, med ben och
brosk och allting, så får man knapra och spotta bäst man kan. Pilligt och
enerverande men kineserna betalar extra för det! 130 kuai och jag orkade inte
äta mer än hälften, men jag behövde lite omväxling i dieten.

Idag har jag mest vandrat runt bland stadens parker, lyckats
köpa en deodorant, vilket varit mitt största världsliga problem senaste
dagarna, lämnat laundry på hotellet, mitt näst största problem, hittat en italiensk bar som serverade
kaffe och framför allt – köpt en kinesisk gong gong som låter fantastiskt illa,
90 spänn! Sicket kap!

Nyheter: Nu har jag hittat CCTV News på kanal 110. Putin besöker
Kina. Länderna fördjupar och breddar sitt handelsavtal, Kina är nu Rysslands
största handelspartner. Euron förlorar värde mot Kinas Yuan. Kina anställer gruvarbetare i Zambia och
bygger landets största idrotts-stadium. Kinesiska bolag investerar i Europeiska vinodlingar. Snart dricker vi kinesiskt Bordeaux!

Och om någon undrar vem som blandar all betong så vet jag
fortfarande inte. En brocka är emellertid inte nåt att komma med. Här ar det tvångsblandning som gäller, det är trots allt en diktatur…



Rena öknen

Reseblog Posted on 04 Jun, 2012 22:46

Måndag den 4 juni
2012

Det blev en ganska hård dag. Varmt som fan. Prognosen säger
att det skall bli oväder morgon, brukar inte stämma i och för sig, men jag
tänkte lika bra att komma loss idag. Har gjort en rundtur till tre platser
väster om staden. Hotellchefen kan lite engelska och hjälpte mig deala med
taxichaufförerna. 400 kwai för en heldag, helt okay tycker jag, guideboken
föreslog 300 men är lite inaktuell, chauffören verkade också nöjd. Det är väl
bra business? Det hade inte gått att genomföra med lokalbussar på en dag och nu
fick jag en ’guide’ också på köpet.

Förlåt att jag tjatar. Men på väg ut ur staden slås jag
återigen av – satan vad dom bygger. Hela förstäder växer upp som svampar ur
jorden. Det känns som någon spelar nåt dataspel, typ Sim City. Man trycker på
en knapp som så växer det upp en stad på några sekunder. Hur hinner man dra
alla elkablar, planera vattenförsörjningen och gräver ner avlopp? Och VEM FAN
BLANDAR ALL BETONG!

Hur som helst. Först besökte jag ’Western Film Studios’, en filmstad ute i
öknen. Egentligen två städer, en Ming-stad och en Qing-stad. En mängd kinesiska
filmer har spelats in här och jag tror Harry Potter varit här en sväng också. Ganska
stor anläggning om än i lite befintligt skick. Här kunde man också beskåda
gamla möbler, scenkläder och filmposters. Jag har tidigare varit i en liknande
filmstad utanför Dunhuang i Gobiöknen. Rätt så kul upplevelse och levandegör historien på nåt sätt.

Kinesisk TV visar mängder med ganska usla såpor på sina 68
kanaler – vanligen baserade på kungfu-historier från Ming/Qing med vackra prinsessor och
onda trollkarlar. Alternativt krigsserier från kinesisk-japanska kriget eller
det påföljande inbördeskriget. Jag förstår inte vilket. Många av dessa har säkert sin upprinnelse här
också.

Det finns några usla sjukhus-och polissåpor också för den delen.
Annars visar de bara nyheter eller ‘Ensam singel söker fru’, typ. Kanal 6 visar tennis hela tiden men kanal 9 visar faktiskt bra naturprogram. Överlag är TV-utbudet är alltså MINST lika uselt som hemma! (CCTV News, som är engelskspråkig, hittar man sällan på apparaterna, ingen är väl intresserad av ställa in den.) Kineserna kan ju annars göra ganska bra film, suggestiva och vardagsnära,
som fransk film på nåt sätt, långt ifrån amerikansk glamourfilm.

Därefter besökte jag hällristningarna i Helan-bergen. Torrt
område. Berget är kalt och ogästvänligt och på platån framför växer bara lite
låga gröna buskar. Ett litet museum ingick i biljettpriset. De hade faktiskt
hällristningar från Sverige också i en monter. Helanbergen är en barriär mot
öknen och de mongoliska stäpperna och var länge ett naturligt skydd för
bosättningarna vid Gula Floden. Det
hjälpte ju inte i längden dock. Några alien såg jag inte.

Till slut besökte vi XiXias kejsargravar. Ett litet museum
ingick här också med berättelser från XiXias historia och arkeologiska fynd
från området. Idag är gravarna bara några lerhögar men ursprungligen täcktes de
av en träfasad i buddhistisk stil. Den största är 23 meter hög. Sammanlagt
finns en 200 gravar i området. Man har dock bara tillträde till de tre största.
Trots skicket är det en imponerande känsla att få se dem och man känner historians vingslag.

Det blev en 7 timmars tripp i ökenhettan och både jag och
chauffören var slitna när vi kom hem. Ömma fötter och lår. Men nöjda.



Bröd och hällristningar

Reseblog Posted on 03 Jun, 2012 22:45

Söndag 3 juni 2012

Ningxia är ett ganska trevligt område. Multietnisk,
avslappnat, ganska billigt och ovanligt fräscha hotell. Varierad mat och
chili’n smakar chili. I Anhui och Henan tyckte jag maten var ganska mesigt. Frukost
på mitt stamhak. Svart rissoppa (ibland är den vit, ibland gul), te-kokt ägg och ett gäng fyllda degknyten. 4
kr.

Trafikpolisen är väldigt närvarande överallt i Kina. Det är
vanligt med polisburar i större vägkorsningar. Patrullerande bilar och
motorcyklar har alltid blåljusen på. Sällan de gör någonting emellertid.
Polisen i Kina heter ’Gong An’, vilket ungefär betyder ’det allmänna lugnet’,eller ‘public peace’. Bara
deras närvaro funkar nog ganska bra. När jag nyss haffade en taxi i en vägkorsning, på väg till busstationen,
kom en patrullbil precis efter och anmärkte i megafonen att man inte fick
stanna så nära korsningen (eller nåt), på trottoaren gick däremot bra, så var
det inte mer med det. Jag tänker på sverige där det anses fruktansvärt
kriminellt om man råkar cykla på gångstigen.

Flytet fortsätter. Tio minuter efter att jag kom till stationen
gick bussen. Bussarna går frekvent men detta var dessutom en expressbuss,
modell modernare. 2 timmar till huvudstaden. Jag har tidigare nämnt att busstationer i Kina
är som flygplatser. Nu har man även infört säkerhetsinstruktioner enligt flygmodell.
Fasten seatbelts at takeoff, håll reda på nödutgångarna, stuva bagaget säkert
på hyllorna och man får (numera?) inte ta med pistoler, ammunition, oljefat,
radioaktiva ämnen eller kärnvapen
ombord. Levande höns eller grisar sägs det inget om… Dessutom visas alltid film på
bussarna, precis som på flyget. Varierande kvallité. Ofta lite buskis-humor
över dem, ibland Jackie Chan, häromdagen nån amerikans action, dubbad på
kinesiska såklart.

Hotellrum i Old Town på Trumtornsgatan, igen. Norra delen av
gatan denna gång. Västerut har man byggt en ny industrialiserad stadsdel. Satsade på lite högre standard eftersom priserna ändå är
moderata. Mycket snygga och fräscha rum. Faktum är att staden upplevs ganska
snygg och fräsch för att vara kinesisk. Själva trumtornet ligger bara en svensk
kortruff härifrån. Inte lika imponerande som i Xian förståss och jag tror inte
det är öppet för besök. Södra delen av gatan är gågata med alla modebutiker.

Jag hittade marknadsgatan nåt kvarter härifrån i riktig
orientalisk stil. Grönsaker och köttstycken i långa trånga rader. Och bröd…
långa, korta, breda, tunna, runda, tjocka, fula och gulliga. Muslimskt
uppenbarligen. Det är något heligt och maniskt med deras bröd. Jag föredrar
trots allt ris.

Besökte provinsmuseet. Jättelik nybyggd monumental byggnad.
Taxichauffören visste inte ens att det fanns. Ningxia präglas av Gula Floden
som gör en krök norröver genom provinsen. Floden har alltid varit en grogrund
för mänsklig aktivitet och är en viktig del av kinesisk fornhistoria. Främst är YinChuan känd för XiXias konungagravar
samt ett bergsområde med stenristningar, typ våra hällristningar men mycket
äldre.

En hel avdelning av museet är tillägnat dessa ristningar men
på kinesiskt vis är dateringen lite diffus. Gammalt och förhistoriskt sägs det,
någonstans nämns att de är från slutet av äldre stenåldern. Vad nu kinesisk stenålder innebär. Kanske
svårt att datera helt enkelt. Det finns ristningar av tigrar, hundar, solgudar,
hjortar, jägare och … en alien! Spänningen stiger.



Sanddyner

Reseblog Posted on 02 Jun, 2012 21:37

Lördag den 2 juni 2012

Utflykt till Shapotou i utkanten av Tenggeröknen och vid stranden
av Gula Floden. Lokalbussen går ända dit ut, ca 45 min väster om Zhongwei.
Taxichaufförerna slåss om att få köra en dit. Dom tror att alla utlänningar har
obegränsat med pengar. Redan igår när jag anlände med full packning ville en
kille köra mig direkt till öknen. Va fan tror dom? Får man lov att packa upp först? Bussen funkade utmärkt, 4
spänn.

I grunden är det ett reseach-center för öken-vetenskap men
har också blivit en turistfälla med sandboarding, linbanor, rafting och
bungy-jump. Jag tog en kamelritt upp för sandkullarna men det fick räcka med
det. Man kan göra längre kamelturer inåt öknen och tälta där men jag har gjort
det förut och kan klara mig utan denna gång. Tiden börjar gå och jag satsar på
YinChuan istället.

Forskningscentret anlades på 50-talet. Tydligen var redan
Mao bekymrad över utvecklingen. Med den globala uppvärmningen är ämnet ju mer
aktuellt än någonsin. Den mesta texten var på kinesiska så klart men det
framgick i alla fall att nästan 20 % av Kina består av öken. Quite a bit.

Tillbaka här i Zhongwei kan man bara konstatera att det är
mycket musik i omlopp. Pensionärsorkestern håller på att jamma fortfarande och
på torget är det nån tjej från XinJiang, tror jag, som har dansuppvisning i
traditionell dress. Ingen vill ha dricks…

Utelivet frodas, hela centrum är ett stort Lilla Torg med
hundratals restauranger – nudlar, rismat, grillspett och degknyten. Och öl
såklart.



ZhongWei

Reseblog Posted on 01 Jun, 2012 20:36

Fredag 1 juni 2012

Norrut. Visst har jag ett otroligt flyt med bussarna. Tog
mig till stationen på vinst och förlust, 5 min senare gick bussen. Kwai, kwai –
fort, fort. 2½ timme direkt till Zhongwei. Det fanns inte ens en direktlinje
enligt guideboken.

Vad jag noterat denna resa är att nu har infrastrukturen
verkligen blommat upp. Guidebokens uppgifter stämmer sällan (publ maj 2011). Även
här, in the outskirts, är det färdigställda tre-fyrfiliga betalvägar som förbinder
alla städer. Ännu ganska tomma på trafik. Stora bro- och tunnelsystem. Järnvägen är minst lika utbyggd. Mestadels elektrifierad och går på pyloner eller höga vallar spikrakt genom landskapet.
Redan för flera år sedan lade jag märke till att de mindre, ’nyanlagda’,
städerna ofta har bisarrt breda gator, ännu utan någon större trafik.
Planeringen är väl gjord med tanke på kommande decennier. Om man tror att dom är
dumma, kineserna, som gör man ett misstag. Men vem fan blandar all betong?

Vi närmar oss öknen och det är varmt och torrt. Ändå odlar
man en hel del ris här. Stora vattenkanaler korsar landskapet. Trädplanteringar
kantar vägarna och åkrarna. Gran och lövträd blandat.

Här i Zhongwei finns inte heller några utlänningar. Det är
svårt att kommunicera för de blir så nervösa av främlingar att de inte ens lyssnar
vad man säger. Fingertecknen för siffror fungerar inte här i provinsen, när man
visar tecknet för ’sju’ nickar dom, ja, ja, och sen kostar det tio.

Fick ett fint hotell rum för 130 kr samt 20 kr extra för ett
rum med dator. Finfint. Däremot fanns ingen ström. Således fungerade varken
datorn eller routern. Kanske skulle komma ström i eftermiddag.

Jag bor mycket centralt vid Folkets Torg, ett stenkast från
tågstationen.Solhatt idag. Gick en runda i eftermiddags kring torget och hamnade vid en
liten terrass där ett gäng amatörer, typ pensionärsorkestern, satt och spelade traditionella
sånger. Rolig musik. Jag satte mig ner för att lyssna men väckte sån
uppståndelse att jag fick gå där ifrån. Sverige känner dom inte till här.

Hamnade i stället på ortens sevärdhet, Gao Miao Templet, det
höga templet. Coolt. Byggt i fyra våningar symmetriskt med öppningen mot söder och flyglar på båda
sidorna. Efter alla Feng Shui’ns regler. Lite kråkslott över det men ändå i hyfsat gott skick. Ursprungligen byggt
på 1400-talet men rekonstruerat i Qing-stil på 1700-talet. Här har funnits
Konfucianer, Taoister och Buddhister omväxlande genom tiderna. Ett komisk tillägg är att källarens
katakomber, ett skyddsrum byggt under kulturrevolutionen (varför dom nu byggde
ett skyddsrum), har inretts med skrämmande scener ur det buddhistiska helvetet.
Jämmer och ylande hörs från väggarna och figurer som steker varandra i wokpannor och
skär ut tungan på varandra. Bisarrt och lustigt.



Buddagrottor

Reseblog Posted on 31 May, 2012 20:33

Torsdag 31 maj 2012

Buddagrottorna

Här i Guyuan rustas det flitigt. Det märks att man försöker
få fart på staden. Nyöppnade butiker ligger i långa rader utmed gatorna här i
centrum. Lite längre bort byggs bostadshus. I Kina bygger man städer i samma
takt som vi bygger villakvarter. Vem fan blandar all betong? Trafiken är ganska
lente och man får inte köra i mer är 40 km/tim. Utlänningar finns inte här
överhuvudtaget.

Även om det är muslimska trakter ser man bara enstaka män
med sina vita kalotter och nästan inga kvinnor med hucklen. En del har små blåa
mössor istället. Rondellen är smyckad med tibetanska bönevimplar, på kullen
ligger en buddistisk pagoda och taxichauffören hade en kungakrona med kors på
som lyckosymbol i bilen. Jag lyckades inte reda ut vad det stod för.

Idag gjorde jag en liten utflykt till ett bergsområde med buddhagrottor, XumiShan. För att komma dit tar man lokalbussen till SanLing en
timme norrut. Därifrån nån mil ut i terrängen. Inte så lätt att reda ut de här
lokalbussarna, hotellpersonalen fick hjälpta mig att stoppa rätt buss. Inte så
svårt att ta sig till grottorna när man väl kommit till SanLing, problemet
insåg jag var att ta sig tillbaka. En taxichaufför hjälpte mig dock genom det
hela.

Ganska torrt i markerna här ute. Man förstod dock att det
regnar ymnigt ibland för vägarna dikas omsorgsfullt ut och på sluttningarna har
man gjutna vattenfällor som leder undan
vattenmassorna. Rader med träd håller också på att planteras ut med vägarna,
man har väl problem med jorderosion och kanske sandstormar. Ända bort i Peking
besväras man nu av dessa stormar.

Det blev många trappsteg igen. Massor med hålrum i
bergsväggen med buddhastatyer. Tyvärr var skyltningen dålig och ingen
information alls på engelska. Enligt uppgift skall de äldsta figurerna härstamma
från Sui och Tang, det vill säga från 600-talet och framåt. Kan väl stämma, det
motsvarar grottorna i Tianshui och Mogau i grannprovinsen Gansu.

En del av hålrummen var dock tomma, kanske artefakterna är
stulna eller förhoppningsvis på renovering. Många figurer hade trasiga ansikten
vilket kan bero på vittring naturligtvis men också muslimsk framfart. Enligt
dom får man ju inte avbilda ansikten. Men dock var många statyer i
förvånansvärt gott skick och till och med en del färg satt kvar sedan förra millenniet. Kronan på verket är en 23 meter Buddha inhuggen i bergväggen. Trots
allt får man tro att detta avsides komplex legat utanför fokus för muslimsk och
kulturrevolutioners framfart.

Förutom mig fanns bara ett gäng på tre kineser som besökte
området. Man förstod dock att något var på gång för området hade rustats upp
med en stor parkeringsplats och modern entrébyggnad, souvenirförsäljarna var
redan på plats och hela anläggningen välstädad och utrustad med skräpkorgar.

Ja, Guyuan är inte så upphetsande i sig, just another chinese
town, men en skön avstickare för imorgon skall jag till turistparadiset
Zhongwei.



Berg och dalar

Reseblog Posted on 31 May, 2012 20:27

Onsdag den 30 maj 2012

Det blev en sista kopp kaffe och fem cigg till frukost på
gästhuset innan jag tog mig till busstationen. Inte ens taxichauffören hittade dit
fattade jag och efter något varv i staden hamnade jag på longdistansstationen i
alla fall. Men jag har faktiskt bra flyt med bussarna för en halvtimme senare
gick den. Sex timmar till Guyuan.

Ett par amerikanska språkstudenter lämnade också i dag. De
skulle till Tibet. Tydligen har det varit några självbränningar där i dagarna
och läget är nog mer spänt än någonsin. Lycka till. En av anledningarna till att de är här är att i Staterna är det nu så
många kinesiska gäststudenter att lärarna behöver lära sig kinesiska. Nån slags
konstig omvänd integrering. De här killarna hade dock blivit hookta på livet
här och tänkte nog stanna för gott.

Passerade bergen i västra Shaanxi med fantastiska dalgångar.
Bergssluttningarna är nästan helt terrasserade. Tyder väl på långvarigt
kulturbruk här. Blandad småskalig odling. Många bergsväggar har hålrum som
förfaller ha utgjort boningar och en del tycks fortfarande användas.

NingXia har alltid varit kinesiskt bortsett från
900-1200-talet då tibetanska tanguter utropade en egen stat i området, XiXia. Dess korta historia är rörig och staten
föll slutligen när mongolerna anföll – och
indirekt blev området således kinesiskt igen. Så var den ordningen återställd.

XiXias största bidrag till världshistorien är väl just att
det var den första civilisationen som Djingis erövrade – ett hjältedåd i sig vilket
bör nämnas, då man anföll genom öknen vilket var fullständigt oväntat och
otänkbart. Även idag för området en ytterst anonym tillvaro och jag har aldrig hört
en nyhet därifrån, inte ens en liten naturkatastrof eller gruvras.

Idag är NingXia en autonom provins och hemvist för Hui. Sägs det
– i verkligheten är faktiskt Han-kineserna i majoritet. Hui är ett samlingsnamn
på turkisk-arabiska kineser som härstammar från sidenvägens förbindelser. Begreppet
tycks mest vara en konstruktion för de finns idag överallt hela landet och gemensamt
tycks mest vara deras muslimska tro, deras avsky för fläskkött och de små runda vita mössorna. …och shis-kebab såklart.

Muslimsk mat- och kulturvaror är en stor business här men
det förfaller som man utvecklar området i rask takt på många områden. Lite
lustigt har bland annat de kinesiska oljebolagen investerat i stora druvplantager
för vinproduktion här. Olja som olja kanske…

Här i Guyuan är det i alla fall muslimskt även om jag såg
någon pagoda i utkanten av staden. En av de få gånger jag har haft problem att
få hotellrum, tre hotell var fulla. Vad sysslar dom med här? Till slut hjälpte
en taxichaufför mig. Rent och snyggt hotellrum, ett av de bästa jag haft, för
180kr. Internet på rummet.



Klockor och torn

Reseblog Posted on 29 May, 2012 19:40

Tisdag den 29 maj 2012

Har haft svårt att bestämma vart jag skall. Väl på väg mot
biljettkontoret ändrade jag mig igen. Jag stannar till i en mindre stad i södra
Ningxia, Guyuan. Fick fråga på gästhuset hur man enklast kommer dit. Knappt dom
hört talas om stället. Det blir buss i alla fall, inte från
långdistans-stationen utan från någon station här i närheten. Tur jag frågade. Behöver
således ingen biljett och kunde lika gärna stuckit idag. Nu tvättar jag i
stället och är hel-laundrad i alla fall. Var lite kris med pengar ett tag. Mina
bankkort funkade inte i middags men det löste sig ikväll. Jag tror kreditbankerna ligger nere ‘nattetid’, de tror väl fortfarande att det bara är folk i västvärlden som använder pengar.

Varmt idag, går knappt att vara ute. Tog en promenad in åt
stan och besökte trumtornet. Hundratals svalor och bor under takåsen, tornsvalor får man väl tro. Har nog inte varit där förut, missade trumuppträdet så
jag fick gå dit en gång till. Tja, inte så där väldigt intressant. Blev en obligatorisk runda i de muslimska kvarteren istället när jag ändå var i närheten. Busslaster med dumma turister.

Trumtornet bildar ett par med Klocktornet. Här möter gammalt
nytt. Klocktornet står mitt i en femfilig rondell där Norra/Södra Storgatan
möter Västra/Östra Storgatan. I fonden ligger ett jättelikt shoppingcenter och
framför en chick boutique-gata. Och en liten park såklart, lite brunbränd såhär
års. En underjordisk passage tar en till tornet.

Båda tornen är från slutet av 1300-talet, strax efter att
mongolerna blev avpolleterade, och är byggda i typisk Ming-stil. Alla städer med självaktning har ett klock-
och trumtorn. De deklarerade gryning och solnedgång men varnade säkert också
vid fara – bränder, anfall och sånna saker. En äldre klocka, från 700-talet, finns
på stenmuseét och väger 6 ton. Coolt! En
sån skulle man haft.

Stadsplaneringen i Xian är intressant. Kartbilden utgör ett
nästan perfekt rutnät med gator in nord-sydlig och öst-västlig rikting. Som en
modernt anlagd amerikansk stad. Xians gatunät är emellertid några tusen år
gammalt och amerikanarna ligger hopplöst långt efter. Ha!

Det blev ingen nattmarknad igår, det spöregnade och alla hade gått hem. Blev muslimsk hamburgare, dvs ett gäng grillspett instoppade i ett pitabröd samt wokade nudlar med ägg och kött ikväll istället. 25 spänn in alles.

Kvarteren här vid muren är konstnärskvarter, med stenskogen i centrum. Massor av konst – kalligrafi, traditionella tuschmålningar men också moderna oljemålningar. Jag insåg att det som är turist- och souvenirgata på dagen på natten omvandlas till en dunkel matmarknad.



Tankar en regnig dag (del 3)

Reseblog Posted on 28 May, 2012 20:48

Måndag 28 maj 2012

Chillar. Jag har ju faktiskt semester. Alla är ense om att
detta är nog det mysigaste hostel i Kina. Just nu spelar de blandad kvalitetsjazz
i högtalarna, nytt och gammalt, och jag har beställt en Cointreau till kaffet.

Jag dricker annars inte mycket på dessa resor. Finns liksom
ingen anledning och det kan vara hälsosamt att hålla sig skärpt. Ölen är absolut
helt okey, om någon undrar. Ganska svensk kvalité. Spriten måste man däremot vara
hängiven kinaresenär för att inta… Men den river gott i halsen.

Regnar idag. Blev plötsligen lite nervös för min laundry som
hängt på tork på taket sedan igår, men nån av ’de små flickorna’ har
hänsynsfull plockat in att tvätt under tak. Jag tror de bor i en dorm på taket.
Gjort lite reseach om NingXia. Försökte hitta kartbilder på Google att ladda i
mobilen men det var ganska magert resultat. Borde köpt biljett idag men jag kan
inte bestämma vart jag skall så det får bli imorgon.

Gick bort till ’Stenskogsmuseét’ som ligger här i närheten.
En stor tempelanläggning som sedan 1000 år har varit en samlingsplats för historiska
steninskriptioner. Därav namnet, Stenskogen. Mycket från Tang-epoken såklart
men och äldre och yngre. Här finns texter om Konfucius, taoismen, buddismen och en udda tavla om nestorianerna.
De var de första kristna, syrier, som kom till Kina på 600-talet. Jag har nu
förstått att de blev utfrusna ur den kristna församlingen på 400-talet då de
hävdade att Kristus var till hälften människa. Det trodde ju jag också men vad begriper jag om
sådant. Jag vill minnas att även Marco Polo skrev om nestorianska bosättningar som
då fortfarande fanns kvar i västra Kina. De försvann dock snart därefter.

En annan udda samling tavlor härhör från en aktad kalligraf från
Tangperioden, ’Zhang the Mad’. Den förklarande texten lyder: ”När han druckit
sitt vin grät han och vandrade vilt omkring. Sen fattade han sin pensel och
svepte fritt och obehindrat utan att förlora mönstret”. En sann konstnär, lite
Vida Pass.

Får bli nattmarknaden ikväll igen.



Muren runt på 80 minuter

Reseblog Posted on 27 May, 2012 23:14

Söndag 27 maj 2012

Anlände till Xian kl 4 i morse. Faktiskt en 20 minuter sent.
Hade en plan att ta mig till ett hostel vid södra stadsporten. Tog bara tio
minuter att ta sig i full fart genom hela stan med taxi vid denna tidpunkt. Och
det fanns plats på hemmet. Ett mycket charmigt gammalt gårdshus med stenväggar
och massiva trämöbler som rustats upp för att passa backpackers, inte minst
moderna kineser. Vinrankor av plast i taket, röda lanternor, snidade
träfönster, bar, WiFi, kaffe, varmvatten… och laundry! Högsta grad kris nu. 9
kronor för en maskin, 1 krona för tvättmedlet. Best choice enligt guideboken.
Tror jag säkert.

Apropå backpackers är det konstagt att kineserna, som släpar
på så mycket hela tiden, inte minst på tågen – inte har några ryggsäckar!
Plastpåsar, pappkartonger, rissäckar, dramaten-vagnar, tunnor – allt släpar dom
på tågen. Svårt att greppa och hopplöst att stuva. Ser man en kines med
ryggsäck kommer han troligen från Hong Kong.

Sovit halva dagen. För varmt att gå ut. Ätit på någon
kinesisk fastfood-kedja i närheten. Dricker kaffe, röker, snackar med ett tyskt
par, internettar. Laundrar så klart.

Xian, eller området kring i alla fall, är födelseplatsen för
kejsarstaten, Qin dynastin, 221 BC. Området, som tangerar Gula Floden, har dock
varit väsentlig del av hela kinas förhistoria och tidiga dynastier. Tre gånger
var jag här en gång. Den första gången gjorde jag det man skall göra här,
besöka terrakotta-armen och sånt. Andra gången var det en avstamp mot
sidenvägen för det var här, i huvudstaden, den slutade. Här finns White Goose
Pagoda från Tang-dynastin där de buddistiska dokumenten, som anlände via
sidenvägen, samlades. Läs gärna ’Journey to West’ som handlar om sidenvägen, en kinesisk kassiker från
1600-talet, underhållande, crazy, fantasy, dokumentär och historisk. Allt på en
gång. Nu tredje gången jag är här är det som sagt mest en transit-punkt.

Idag är Xian huvudstad i Shaanxi. En provins med ca 40
miljoner varav drygt 8 miljoner i huvudstaden (2010). Ingen tror väl dock på
officiella siffror längre. Densiteten är 180 inv/km2 (Sverige har 20). Här är
ett omfattande jordbruk, 11 miljoner ton säd, bomull, olja och te produceras
årligen och lika mycket frukt (2006). Kol, olja och gas-produktionen rankas på
4:e plats i landet. I provinsen finns sedan 90-talet dessutom ett par ’hi-tech
areas’ som rankas bland de främsta i landet, men vad det innebär framgår inte. Xian
bildar också en slags handels triangel med Chongqing och Chengdu, två riktiga
megastäder inom rimligt avstånd . Ja, ingen vettig människa är väl intresserad
av sånna uppgifter men poängen är att detta är en av de mer utvecklade delarna
av landet. Utlänningar förekommer så pass ofta att även om man höjer ett
ögonbryn eller två väcker man ingen större uppståndelse.

En annan sak provinsen är känd för är en av de största jordbävningarna någonsin då 800,000 omkom. Vi pratar då om 1500-talet. Ja, det är väl ingen som är intresserad av sådant heller.

Lagom till att skymningen började lägga sig tog jag mig
samman och promenerade bort till stadsporten, hyrde en cykel och cyklade ett
varv runt hela stadsmuren. Ganska meningslöst kanske men ändå en merit, inte
vem som helst som cyklar runt på Xians stadsmur en söndagkväll. Blev ett gäng
mur-foton så klart.

Här är nattmarknad bara ett kvarter bort. Jag har aldrig
varit i denna delen av stan – de mer kända ’muslimska kvarteren’ ligger i centrala
delarna av Xian, nära Trum- och Klocktornet och förefaller mycket mer
turistiska. Grillosen ligger tung och de koleldade wokspisarna bokstavligen
sprutar eld. Alldeles utmärkt avslutning på en meningslös dag.



On the streets of Kaifeng

Reseblog Posted on 27 May, 2012 15:21

Fredag den 25 maj 2012

Idag blev det en lång runda på stan. Som en annan
drogmissbrukare ’lyckades’ jag lite passande få in caféet i rutten. Buddisttempel
och Taoisttempel. Snygga och välskötta, annars är ett tempel ett tempel. Jag
har sett hundratals. Jag hittade också en kyrka i lite ortodox stil.
Multikulturellt som sagt. Det myllrar av gatukök och restauranger. Ingen
serverar ris! Konstigt ställe, det har blivit mycket nudlar nu. Inte så mycket
chili, mer neutral smak, lite sött och surt, och mycket kött.

Bröllopsfölje på den trasiga gatan i morse. Gigantisk limousin, mattor av smällare, massa blomströssel och en lite paradorkester som
spelade utanför restaurangen. Påkostat. Kinesisk musik är ganska rolig, påminner
om vår västerländska harmonik och stämföring men melodierna är lite bakvända
och slutar ofta där man tror de skall börja. Blåsinstrumenten är råa och
gnälliga och man spelar gärna lite snett, kinesisk blues på nåt sätt.
Antagligen spelar man otempererat.

Jag börjar få lite kris med laundry, ingen tvättservice
häromkring. Klart det måste finnas någonstans. Det går inte att tvätta på
rummet heller för fönsterna går inte att öppna och det finns inga möjligheter att
torka. Fick köpa en t-shirt i en av modebutikerna.

Apropå det är det fortfarande vanligt med t-skirts med engelsk text på. Vanligen rappakalja och jag tror ingen läser vad det står. En tröja hade texten ‘Anarchy is the solution’ – man kan ju bli arresterad för sånt här i landet! I Huangshan hade en av tjejerna i baren texten ‘Swedish fashion… nånting’. Jag påpekade att jag kom från det landet och hon sa “oh, läser du texten!?”

Vandrade lite på nattmarknaden ikväll. Jag fick fly lite hastigt från ett tehus, tror det
var en bordell och dom försökte skinna mig på pengar.

Inget speciellt spännande annars med Kaifeng. Jag har
funderat på att ta mig norrut mot bergen men samtidigt ligger jag stategiskt bra
till, mitt på järnvägen mot Xian som är mitt delmål för att nå Ningxia. Sparar
nog en massa konstiga byten att ta mig dit direkt.

Lördag 26 maj 2012

Soligt. Varmt och svettigt idag. Nåt konstigt med solen
som nästan står i zenit. Det har varit mulet nästan varje dag hittills så jag
har inte haft riktig koll men så långt söderut är vi ju inte. Kanske
medelhavsnivå.

Vandrat runt lite idag igen. De har flera vackra
sjösystem här i gamla stan, innanför de gamla murarna. Besökte museet. Skulle
egentligen dit igår men pedicabben körde mig till den historiska kejsarstaden i
stället. Inte så svårt att förstå ’museum’ egentligen. När jag skulle därifrån
tillbaka till mitt hotell ville ingen köra mig överhuvudtaget. Gav väl för lite
inkomst. Dumma Henan-bor! Pratar illa också, grötigt som om dom var fulla.

De är roliga med sina biljettsystem. Inträdet till museét
var fritt men man fick ändå vänta på att biljettluckan öppnade, så fick man en
gratisbiljett bara för att lämna den ifrån sig igen en tio sekunder senare. Så
lustigt meningslöst. Säkert intressanta utställningar men tyvärr var all text på
kinesiska – utom några skyltar med ’No Photo’.

Kaifeng, med betoning på första stavelsen, är som sagt en
gammal huvudstad från Norra Song- dynastin, 900-1000-talet. En kort period
förvisso men ändå en kejsarstad och naturligtvis finns det brons- och keramikfynd
som är både äldre och yngre. Sidenvägen gick ända hit under en period. Här
fanns dubbla stadsmurar och dubbla vallgravar med vattenflöden från Gula Floden,
en viktig handelsväg. Och en Kejsarstad i staden såklart. Innersta muren är
intakt, eller snarare rekonstruerad, och som sagt finns det rikligt med
vackra vattendrag här fortfarande.

Nyheter: Hittade plötsligt ’CCTV News’ på teven, bland
alla 68 kanaler. Kina har infört ett ’Greencard’ för prominenta utlänningar
vilket ses som en utveckling i att öppna landet mot omvärlden. Mycket
diskussioner om den Europeiska utvecklingen – det är det antagligen där hemma
också – ser ju inte så bra ut. Kina är sura för att USA säljer vapen till
Taiwan och USA är sura för att kineserna inte släpper sin valuta fri. Konflikten med Filippinerna hettar till sig.

Lång intervju med nån ny politiker från Burma, som egentligen heter
Myanmar. Kineserna har varit förutseende och har redan djupa försänkningar i landet.
Etniska kineser äger det mesta i Burma, kinesiska bolag har byggt vägar och
försett landet med alla vardagliga förnödenheter, möjligen förutom bilar – stolar, bord, elkablar, glödlampor, porslin – allt är kinesiskt. Kinesiska regimen har också undvikit öppen konflikt med landet. Så nu
när den politiska isen lossnat lite är det bara att vrida på kranarna…Nu försöker Hillary etablera kontakter i landet men fattar inte att tåget kört för länge sedan.

Nu åker jag baklänges i historien. Snabba ryck, fick en
biljett till Xian ikväll, den föregående
huvudstaden – från Han och Tang dynastin. Kort varsel men fick en hardsleeper
mot förmodan. Tack för det. Mellanslafen denna gång.



Trumtornsgatan

Reseblog Posted on 27 May, 2012 15:00

24 maj 2012

Resdag igen. Buss till ZhenZhou och snabbt byte till
Kaifeng. Jag brukar faktiskt ha ett väldigt flyt med bussarna. Som väntat här
i Henan försökte taxichauffören blåsa mig. Halvvägs från busstationen slog han
av taxametern och ville ha tio gånger för mycket betalt. Han fick för mycket i
alla fall men jag slängde pengarna på golvet så han fattade väl att jag tog
illa upp. Han menade på att vi utlänningar har mycket pengar och råd att betala.
Finns ju en poäng i det med det är väl inte så man gör sunda bussines.

Har fått ett hotellrum för 160 spänn i gamla stan,
innanför murarna. På Trumtornsgatan faktiskt. Låter ju passande. Något trumtorn
tycks dock inte finnas längre. Knappt någon gata heller för den delen. Den är
uppbruten och jag tror dom gör om den till gågata, typ.

Det finns en blandad befolkning här. Några moskéer, en
kristen församling och det har i alla fall funnits en judisk bosättning här. På
bakgatorna grillas det friskt, hundratals hak här i närheten. En riktig
restaurang har det varit svårare att hitta. Blev nudlar igen.

Ett kafé hittade jag däremot, DIO Coffee. Ett ungdomshak
på shoppinggatan med kinesisk discomusik i spruckna högtalare. Det är konstigt
att när man skall köpa vanligt kaffe, inte latte eller sånna konstigheter, så heter det
amerikanskt kaffe. Amerikanarna som inte kan laga kaffe, borde heta svenskt kaffe eller nåt. Eftersom Amerika heter ’Det vackra landet’ förenklas det här helt
enkelt till ’vackert kaffe’. Jag tog två koppar och satt och filosoferade vid
vägkanten. Faktum är att dom gör mycket bättre kaffe i Kina än i Staterna.

Här på bakgatan var det fullt jam ikväll, en kille med
en synth med automatbas som kompade några tjejer och killar som sjöng och spelade
folkliga låtar. Helt coolt.



NanJieCun – Det sista kooperativet

Reseblog Posted on 23 May, 2012 22:25

23 maj 2012

Tåg igår, buss idag. Efter byte i Luoyang kom jag fram
till en litnenbyhåla, LinYang, vid femtiden. Antagligen inte så liten som man
tror. Efter att ha rest genom bygden i två dagar kan jag bara säga: Fan vad
dom bygger! Överallt! Jag tycker det är värre än någonsin. Alla städer bygger
nya lägenheter, inte ett eller två hus utan hela bostadsområden. Vägbyggen
eller förbättring av de befintliga vägarna pågår överallt, i städerna såväl
som på landsbygden. I FuYang byggdes nya järnvägsspår, kanske en ny station
till och med, och elektrifiering pågick. Där och i LinYang byggdes busstationerna
om och bussarna fick tillsvidare parkera huller om buller på gatan. I alla hörn
ligger sandhögar och med jämna mellanrum fanns betongstationer eller
makadamupplag.

Jag har tidigare förutspått att en 400 miljoner kineser skall flytta in till stan. Nu nämndes 350 miljoner på TV. Fortfarande har ca 40% sin inkomst från jordbruket, en modern stat som Sverige eller USA ligger på 1-2 %. Klart dom bygger! …men vara får dom all betong ifrån?

Någon kulturell förbättring kan faktiskt också skönjas.
Bostadshusen är inte längre bara fyrkantiga betongkolosser utan nästan lite designade
och har antydan till färgsatta. Skräpkorgar, även för recycling, finns av gott
mått i stan och i parker och används faktiskt. På tåg och bussar slänger man
inte skräpet på golvet eller ut genom fönstret, jo i här i Henan förståss, utan samlar
noga ihop det. Men det är klart, när kineserna dratt i sig en jumbopack med
solrosfrö blir det ju en del skalrester på golvet, tillsammans med nån äppleskrabba.
Att spotta på golvet och röka i kupén har också kommit av sig. Nästan.

Kaffe och WiFi har jag redan nämnt. Toalettstolar är
vanligare och det händer till och med att det finns toalettpapper på
toaletterna. Dock skall man aldrig gå någonstans utan en bunta färdigvikta toapapper i fickan.

Hur som helst är jag nu i Linyang, en lite håla i
centrala Henan. Utlänningar är uppenbart mycket ovanliga här. Jag har varit
statist på säkert en 25 familjefoton ikväll med skolungdomar, småbarn och
svärmödrar. När jag anlände efter sju timmars resa gick jag in på första bästa hak
jag såg. ”Oj, en Laowei”. Jag sa jag var svensk och det var helt okej. Ägaren
bjöd på en sup direkt. Och så några gruppfoto. Sverige är förövrigt inte lätt
att säga men funkar också bättre nuförtiden. Man får lägga till rejäla
diftonger bara, Svarijeää, liksom. Fortfarande säger jag ibland att jag kommer
från Danmark. Och att jag är musiker, sjuksköterska funkar inte här.

Här i byn finns den enda kvarvarande maoistiska
kooperativet, NanJieCun. På det stora torget utanför står en Mao-staty bevakad
av två soldater från livgardet. I fonden finns stora porträtt av, Marx, Lenin
och Stalin. I högtalarna spelas revolutionära sånger och det förmedlas något
budskap, förmodligen om kooperativets dygder. Själv bor jag i kooperativets
hotell, uppassad av massor små flickor som hälsar en välkommen och öppnar och
låser dörren åt en.

Här finns ingen turism och det är lugnt och avslappnat
och rent på gatorna. Några mindre men välskötta parker förmedlar också en
avkopplande stämning. Industrierna häromkring verkar dock påtagligt öde, precis
som guideboken påpekar, och kanske är allt en stor fake. Låter egentligen
rimligt. Behagligt i alla fall och jag ångrar inte att jag gjorde denna detour.



Next »