Onsdag den 30 maj 2012

Det blev en sista kopp kaffe och fem cigg till frukost på
gästhuset innan jag tog mig till busstationen. Inte ens taxichauffören hittade dit
fattade jag och efter något varv i staden hamnade jag på longdistansstationen i
alla fall. Men jag har faktiskt bra flyt med bussarna för en halvtimme senare
gick den. Sex timmar till Guyuan.

Ett par amerikanska språkstudenter lämnade också i dag. De
skulle till Tibet. Tydligen har det varit några självbränningar där i dagarna
och läget är nog mer spänt än någonsin. Lycka till. En av anledningarna till att de är här är att i Staterna är det nu så
många kinesiska gäststudenter att lärarna behöver lära sig kinesiska. Nån slags
konstig omvänd integrering. De här killarna hade dock blivit hookta på livet
här och tänkte nog stanna för gott.

Passerade bergen i västra Shaanxi med fantastiska dalgångar.
Bergssluttningarna är nästan helt terrasserade. Tyder väl på långvarigt
kulturbruk här. Blandad småskalig odling. Många bergsväggar har hålrum som
förfaller ha utgjort boningar och en del tycks fortfarande användas.

NingXia har alltid varit kinesiskt bortsett från
900-1200-talet då tibetanska tanguter utropade en egen stat i området, XiXia. Dess korta historia är rörig och staten
föll slutligen när mongolerna anföll – och
indirekt blev området således kinesiskt igen. Så var den ordningen återställd.

XiXias största bidrag till världshistorien är väl just att
det var den första civilisationen som Djingis erövrade – ett hjältedåd i sig vilket
bör nämnas, då man anföll genom öknen vilket var fullständigt oväntat och
otänkbart. Även idag för området en ytterst anonym tillvaro och jag har aldrig hört
en nyhet därifrån, inte ens en liten naturkatastrof eller gruvras.

Idag är NingXia en autonom provins och hemvist för Hui. Sägs det
– i verkligheten är faktiskt Han-kineserna i majoritet. Hui är ett samlingsnamn
på turkisk-arabiska kineser som härstammar från sidenvägens förbindelser. Begreppet
tycks mest vara en konstruktion för de finns idag överallt hela landet och gemensamt
tycks mest vara deras muslimska tro, deras avsky för fläskkött och de små runda vita mössorna. …och shis-kebab såklart.

Muslimsk mat- och kulturvaror är en stor business här men
det förfaller som man utvecklar området i rask takt på många områden. Lite
lustigt har bland annat de kinesiska oljebolagen investerat i stora druvplantager
för vinproduktion här. Olja som olja kanske…

Här i Guyuan är det i alla fall muslimskt även om jag såg
någon pagoda i utkanten av staden. En av de få gånger jag har haft problem att
få hotellrum, tre hotell var fulla. Vad sysslar dom med här? Till slut hjälpte
en taxichaufför mig. Rent och snyggt hotellrum, ett av de bästa jag haft, för
180kr. Internet på rummet.