Fredag 1 juni 2012

Norrut. Visst har jag ett otroligt flyt med bussarna. Tog
mig till stationen på vinst och förlust, 5 min senare gick bussen. Kwai, kwai –
fort, fort. 2½ timme direkt till Zhongwei. Det fanns inte ens en direktlinje
enligt guideboken.

Vad jag noterat denna resa är att nu har infrastrukturen
verkligen blommat upp. Guidebokens uppgifter stämmer sällan (publ maj 2011). Även
här, in the outskirts, är det färdigställda tre-fyrfiliga betalvägar som förbinder
alla städer. Ännu ganska tomma på trafik. Stora bro- och tunnelsystem. Järnvägen är minst lika utbyggd. Mestadels elektrifierad och går på pyloner eller höga vallar spikrakt genom landskapet.
Redan för flera år sedan lade jag märke till att de mindre, ’nyanlagda’,
städerna ofta har bisarrt breda gator, ännu utan någon större trafik.
Planeringen är väl gjord med tanke på kommande decennier. Om man tror att dom är
dumma, kineserna, som gör man ett misstag. Men vem fan blandar all betong?

Vi närmar oss öknen och det är varmt och torrt. Ändå odlar
man en hel del ris här. Stora vattenkanaler korsar landskapet. Trädplanteringar
kantar vägarna och åkrarna. Gran och lövträd blandat.

Här i Zhongwei finns inte heller några utlänningar. Det är
svårt att kommunicera för de blir så nervösa av främlingar att de inte ens lyssnar
vad man säger. Fingertecknen för siffror fungerar inte här i provinsen, när man
visar tecknet för ’sju’ nickar dom, ja, ja, och sen kostar det tio.

Fick ett fint hotell rum för 130 kr samt 20 kr extra för ett
rum med dator. Finfint. Däremot fanns ingen ström. Således fungerade varken
datorn eller routern. Kanske skulle komma ström i eftermiddag.

Jag bor mycket centralt vid Folkets Torg, ett stenkast från
tågstationen.Solhatt idag. Gick en runda i eftermiddags kring torget och hamnade vid en
liten terrass där ett gäng amatörer, typ pensionärsorkestern, satt och spelade traditionella
sånger. Rolig musik. Jag satte mig ner för att lyssna men väckte sån
uppståndelse att jag fick gå där ifrån. Sverige känner dom inte till här.

Hamnade i stället på ortens sevärdhet, Gao Miao Templet, det
höga templet. Coolt. Byggt i fyra våningar symmetriskt med öppningen mot söder och flyglar på båda
sidorna. Efter alla Feng Shui’ns regler. Lite kråkslott över det men ändå i hyfsat gott skick. Ursprungligen byggt
på 1400-talet men rekonstruerat i Qing-stil på 1700-talet. Här har funnits
Konfucianer, Taoister och Buddhister omväxlande genom tiderna. Ett komisk tillägg är att källarens
katakomber, ett skyddsrum byggt under kulturrevolutionen (varför dom nu byggde
ett skyddsrum), har inretts med skrämmande scener ur det buddhistiska helvetet.
Jämmer och ylande hörs från väggarna och figurer som steker varandra i wokpannor och
skär ut tungan på varandra. Bisarrt och lustigt.