Söndag 3 juni 2012

Ningxia är ett ganska trevligt område. Multietnisk,
avslappnat, ganska billigt och ovanligt fräscha hotell. Varierad mat och
chili’n smakar chili. I Anhui och Henan tyckte jag maten var ganska mesigt. Frukost
på mitt stamhak. Svart rissoppa (ibland är den vit, ibland gul), te-kokt ägg och ett gäng fyllda degknyten. 4
kr.

Trafikpolisen är väldigt närvarande överallt i Kina. Det är
vanligt med polisburar i större vägkorsningar. Patrullerande bilar och
motorcyklar har alltid blåljusen på. Sällan de gör någonting emellertid.
Polisen i Kina heter ’Gong An’, vilket ungefär betyder ’det allmänna lugnet’,eller ‘public peace’. Bara
deras närvaro funkar nog ganska bra. När jag nyss haffade en taxi i en vägkorsning, på väg till busstationen,
kom en patrullbil precis efter och anmärkte i megafonen att man inte fick
stanna så nära korsningen (eller nåt), på trottoaren gick däremot bra, så var
det inte mer med det. Jag tänker på sverige där det anses fruktansvärt
kriminellt om man råkar cykla på gångstigen.

Flytet fortsätter. Tio minuter efter att jag kom till stationen
gick bussen. Bussarna går frekvent men detta var dessutom en expressbuss,
modell modernare. 2 timmar till huvudstaden. Jag har tidigare nämnt att busstationer i Kina
är som flygplatser. Nu har man även infört säkerhetsinstruktioner enligt flygmodell.
Fasten seatbelts at takeoff, håll reda på nödutgångarna, stuva bagaget säkert
på hyllorna och man får (numera?) inte ta med pistoler, ammunition, oljefat,
radioaktiva ämnen eller kärnvapen
ombord. Levande höns eller grisar sägs det inget om… Dessutom visas alltid film på
bussarna, precis som på flyget. Varierande kvallité. Ofta lite buskis-humor
över dem, ibland Jackie Chan, häromdagen nån amerikans action, dubbad på
kinesiska såklart.

Hotellrum i Old Town på Trumtornsgatan, igen. Norra delen av
gatan denna gång. Västerut har man byggt en ny industrialiserad stadsdel. Satsade på lite högre standard eftersom priserna ändå är
moderata. Mycket snygga och fräscha rum. Faktum är att staden upplevs ganska
snygg och fräsch för att vara kinesisk. Själva trumtornet ligger bara en svensk
kortruff härifrån. Inte lika imponerande som i Xian förståss och jag tror inte
det är öppet för besök. Södra delen av gatan är gågata med alla modebutiker.

Jag hittade marknadsgatan nåt kvarter härifrån i riktig
orientalisk stil. Grönsaker och köttstycken i långa trånga rader. Och bröd…
långa, korta, breda, tunna, runda, tjocka, fula och gulliga. Muslimskt
uppenbarligen. Det är något heligt och maniskt med deras bröd. Jag föredrar
trots allt ris.

Besökte provinsmuseet. Jättelik nybyggd monumental byggnad.
Taxichauffören visste inte ens att det fanns. Ningxia präglas av Gula Floden
som gör en krök norröver genom provinsen. Floden har alltid varit en grogrund
för mänsklig aktivitet och är en viktig del av kinesisk fornhistoria. Främst är YinChuan känd för XiXias konungagravar
samt ett bergsområde med stenristningar, typ våra hällristningar men mycket
äldre.

En hel avdelning av museet är tillägnat dessa ristningar men
på kinesiskt vis är dateringen lite diffus. Gammalt och förhistoriskt sägs det,
någonstans nämns att de är från slutet av äldre stenåldern. Vad nu kinesisk stenålder innebär. Kanske
svårt att datera helt enkelt. Det finns ristningar av tigrar, hundar, solgudar,
hjortar, jägare och … en alien! Spänningen stiger.