Onsdag 6 juni 2012

Utflykt idag igen. Började dock dagen med att jaga en
tågbiljett. Ibland blir det lite struligare än man trott. Ett kvarter från
hotellet ligger ett biljettkontor. Var det meningen i alla fall. Nu var hela
kvarteret rivet. Lite lång näsa. Frågade en trottoarvakt – dom har faktiskt
vakter på trottoarerna som håller reda på parkerade bilar, som man parkerar just
på trottoarerna – och fattade att det fanns ett kontor längre bort, precis så
diffust som man kan förvänta sig av en kines. En taxichaufför körde mig dit
bara för att inse att det också var stängt. – Okay, kör mig till tågstationen
då, sa jag men han bara skrattade och sa ’hen dade’ – JÄTTESTORT (You don’t want to go there!), och viftade
med armarna. Ett par telefonsamtal så hittade han ett annat kontor, inrymt i en
hörna i en hotellobby. Hur skall man kunna hitta sådana ställen? Visst kan kineser
vara mycket hjälpsamma!

Så jag fick min biljett i alla fall. Allt ordnar sig alltid i
Kina. Hardsleeper, bottenslafen denna gång vilket betraktas som lyxigast. Det känns tryggt
att ha denna lilla röda papperslapp i fickan på nåt sätt. Känns som ens framtid
är tryggad. Det blir inget Inre Mongoliet denna resa, det blir för stressigt
och hafsigt. Djingis Mausoleum, som jag skulle besöka, är dessutom en fake
visade det sig. Det blir Datong i Shanxi istället, kl 23,30 imorgon.

En del nya trick har jag lärt mig denna resa. Jag fottar
alltid det kinesiska namnet dit jag skall med mobilen. Så visar man bara upp
det i biljettkassan. Dom är duktiga på
att fatta vart man skall men det är definitivt bra att dubbelkolla. Innan man
betalt. Likaså fottar jag stadsskartan eller laddar ner från Google och för
över till mobilen. På det sättet slipper
man asa med guideboken, som är på 1000 sidor och väger nåt kilo, hela tiden. Inget
man har i bröstfickan liksom. So now I’m traveling light…

I övrigt är mobilen ingen revolution precis. GPS, Mina
Platser, kartbilder, sociala medier, väderprognos och sånt kan man ju glömma. Efter 3 dagar hade jag
förbrukat mina 650 kr i dataöverföring! Hur tänker mobilbolagen här då??? Förövrigt
är Facebook och Youtube bannlysta i detta land.

Så tog jag bussen från Norra busstationen ut på
landsbyggden, till Shui Dong Gou, en arkeologisk site på gränsen till Inre
Mongoliet. Jag fick be chauffören säga till när vi var framme. Här har man
funnit mänskliga spår 30,000 år tillbaka som både tidsmässigt och
innehållsmässigt överensstämmer väl med fynden i Europa och Mellanöstern.
Människan spreds alltså ganska jämt över kontinenterna. Franska arkeologer fann
platsen på 20-talet och viktigast är kanske att det var startskottet för
arkeologiska undersökningar i Kina.

Ett museum ingick i touren. Här hade man tillfogat några
skallar av Homo Habilis och Pekingmänniskor för att göra det intressantare. Den
första pekingmannen hittades ju faktiskt med hjälp av en svensk, Kina-Gunnar.
Han var väl egentligen dansk men vi svenskar brukar säga att han var svensk av
någon anledning. Han var i alla fall både geolog och arkeolog och hjälpte
kineserna att hitta mineraler i början på förra seklet. En dag avslöjade hans
falkögon att ’där borta har det nog bott människor för länge sedan’. När man senare började gräva där fann man den första
’Pekingmannen’, nån Erectus-typ, ca 500,000 år gammal. En förmänniska med
kinesiska drag. Mycket viktig för den kinesiska självkänslan. Originalet
försvann tyvärr spårlöst under japanernas invasion. Kina-Gunnar, som vi är
mycket stolta över hemma i Sverige fanns dock inte nämnd här.

Platsen är dock mer än så. Här finns en del av den Långa Muren,
inte de äldsta delarna men ändå. Denna del är från Mingdynastin på 1400-talet
och sträcker sig ca 20 mil och utrustad med fyrtorn. Muren är inte så glamourös som den tegelklädda delen
vid Peking. Den är heller inte restaurerad utan i högsta grad i befintligt skick. Här är den byggd av packad lera armerad med vass, vilket stora delar
av muren förövrigt också är.

Jag kan nu skryta med att jag varit på början av muren i Kinesiska Sjön, på slutet av den i Gobiöknen, Badaling i Peking såklart och Mingmuren i NingXia. Tja, nånstans till tror jag.

På platsen finns också en litet Ming-fort som ansvarade över
fyrtornen på muren och som grädde på moset finns det ett 3 km långt
kulvertsystem under marken. Här finner man allt man kan önska från en Indiana
Jones-story. Lönngångar, falska dörrar, hemliga gömställen, djupa golvfällor
med spetsade träpålar, knivblad inbyggda i golven och spikklubbor i taken. Golven
i gångarna är fortfarande klädda med sten från Ming-epoken och man kan
identifiera ett kök, en samlingssal, vaktposter, logement och en liten
vattenbrunn.

Dom är faktiskt roliga, kineserna. På denna högst seriösa
rundtur, som tog mer än tre timmar, lyckades dom få in en illustration på en 270
graders panoramamodell med bildspel, blixtar, regn ,snö och jordbävning, en tur
med en elbuss, en kamelritt, en båtfärd och en lift med en åsnekärra. Tillbaka
till museet åkte man dieselbuss. Sicken heldag!

Fick lift tillbaka till staden och dumpad i utkanten någonstans.
Fattade inte riktigt vilket håll vi kom ifrån och fick irra omkring ett tag men räddade mig genom att lyckas lukta mig fram till ‘Napoli’, det italienska kaféet. Konstiga förmågor man har.

50 spänn för en kanna brasilianskt kaffe, men det var en
värdig avslutning på denna dag.