Fredag 8 juni 2012

Så är jag i en ny provins, Shanxi – inte att förväxla med
Shaanxi, grannprovinsen västerut. Det är huvudsakligen kineser som bor här.
Ganska tätbefolkad, 210 inv/km2. Provinsen ligger i centrala delarna av landet
och får väl betraktas som typisk kinesisk men härskades ett tag av turkiska
stammar. Ekonomin kunde varit bättre. BNP per capita ligger på medelnivå för
Kina, sämre än Ningxia faktiskt. Kolproduktion och annan tung industri är
den stora grejen här.

Här i utkanten av staden där jag bor är ganska slitet. Det
är väl egentligen typiskt kinesiskt men det märks att utvecklingen är lite
efter här i provinsen. Trottoarerna är så trasiga och smutsiga och det är
knappt man kan gå på dom. Det kan man ändå i och för sig inte för det är fullt
med parkerade bilar, fruktstånd, grillkök och skräphögar i vägen ändå. Här finns
trånga hutonger och gamla bostadshus och massor av mat.

Jag beslöt att ta en
promenad in mot centrum under eftermiddagen för att orientera mig. Datong, med
betoningen på första stavelsen, är ändå inte riktigt vad jag föreställt mig. Det
hade framgått att man förra året renoverade lite i centrum, men det borde varit
klart nu. Inte alls! Nu håller man på att riva ALLTING innanför stadsmurarna!
Själva stadsmuren, av imponerande storlek, restaureras också och den gamla
lermuren täcks nu med tegel. (Här räcker det alltså inte med betong utan det
krävs murbruk och tegelstenar också.)

Följden är att hela norra delen är avspärrad och man fick gå
en lång omväg i ökenvärmen, runt muren för att komma in i centrum. Hamnade mitt
i skolavslutningarna dessutom förstod jag. Mängder med folk, föräldrar, släktingar,
ungar, poliser samt motorcyklar och bilar. Eftersom Storgatan var avspärrad
gick dessutom all ordinarie trafik på sidogatorna. Sicken röra! Men sååå vida pass kinesiskt!

Tja, Old Town – där fanns ju inte så mycket att se där anyway. Mer
än rivningsmassor och grävskopor. Jag satte mig på trottoarkanten vid sidan om
en gammal kines och så satt vi där tysta och begrundade spektaklet. Jag tror
han uppskattade min närvaro. Som en slags sympati.

Meningen är att man skall bygga upp pittoreska småhus i gammal
stil, så som staden en gång såg ut. Detta är en paradox i den kinesiska
utvecklingen, dock inte helt ovanlig. Först river man allt gammalt och bygger
nytt. Sen river man allt det nya och bygger upp det gamla igen! …Som om man
skulle riva Lugnet i Malmö och bygga små gathus där (Reepalu, Slatan och Percy
Nilsson kunde bo, ingen annan lär ha råd).

Ett gammalt tempel hittade jag dock. I bästa buddhistiska
stil. Ming-arkitektur, välvda tak, drakar på takåsarna och en vacker innergård
med en vattendam med bro över. När man tittade två gånger satt emellertid en
halvmåne på taket! En moské! Sicken kulturkrock, jag har aldrig sett detta
förut.

Ett par andra konkreta fynd gjorde jag också på denna
vandring. Jag hittade ett mer centralt hotell för samma pris och skall flytta
imorgon. Inte för att det är något fel med mitt nuvarande men det saknar
shangwang, internet. Mobilen funkar inte
här i Shanxi och någon kommunikation med omvärlden får man ju ha.

Mitt luktsinne lyckades också spåra bokstäverna COFFEE på en
husvägg och på vägen hem slank jag in där. Ibland blir det lite konstigt
– man kan ju inte vara säker så jag frågade artigt ”Ni you kafei, ma” och fick
till svar ”Yes, we have”. Ombytta roller…