Lördag 9 juni 2012

Så har man beskådat ytterligare ett underverk. Under
400- och 500-talen var Kina splittrat och norra delarna fick nya härskare. Ett
turkiskt folk, Tuoba, grundade då ett eget rike känt under namnet Norra Wei –dynastin. Ett ganska omfattande rike som enligt Wiki’n beskrivs som “…part of an era of political turbulence and intense social and cultural change”.
Bland annat fick buddhismen sitt genombrott då.

Det var dessa Tuoba som skapade vad som nu är Shanxis största attraktion, Yungang-grottorna,
några mil väster om Datong. Apropå huvudstäder var faktiskt Datong huvudstad i Norra Wei under en period. En bonus i min svit av huvudstäder.

Yunguang är bland Kinas finaste och bäst bevarade
buddha-grottor, även om regn, sandstormar och kulturrevolutioner slitit en hel
del på finishen. Det lär finnas drygt 50,000 statyer här, jag räknade dom inte,
karvade i bergsväggen. Vissa tog 25 år att färdigställa. Samtliga statyer är
daterade till slutet av 400-talet.

Och faktiskt var det en imponerande syn. Om Datong är slitet
och smutsigt så var denna turistanläggning i betydligt fräschare skick. En stor
välstädad och luftig parkanläggning. Ett par 17 meters-buddhor utmejslade inne
i berget imponerade djupt, men målningarna och statyerna som täckte väggarna
var nästan ännu mera fängslande. Någon grotta var täck av tusen buddhor, tusen
på kinesiska betyder ’många’. En hel del målningar och statyer var i
förvånansvärt gott skick och de största grottorna täcktes på 1500-talet av en träfasad
som fortfarande står kvar.

Jag skulle påstå att dessa grottor i Datong överträffar
Mogao i kvalité även om Mogao äger en större historisk skatt och var ett verksamt
område under mycket längre tid. Båda är å andra sidan skapade av Tuoba-dynastin.

Det förefaller som om ett band av buddhagrottor går genom
norra Kina – Yungang Shiku här i Datong, Xumi Shan vid Guyuan i Ningxia, Maiji
Shan söder om Tianshui i södra Gansu, (eventuellt Bingling Si söder om Lanzhou
i Gansu också), Mogao Ku vid Dunhuang i västra Gansu och Bezeklik utanför Turpan i
XinJiang. De flesta härstammar från samma epok. Det är ingen tillfällighet att
de sammanfaller med Sidenvägen naturligtvis, mycket kultur spreds med
handelsvarorna. Jag måste erkänna att jag besökt samtliga av dessa.

Bytt hotell idag, 190 spänn vilket får betraktas som en rejäl
discount. Antagligen är det kris i staden just nu på grund av allt byggande.
Internettet funkar fint och cafeét ligger bara 10 meter härifrån. Tvärs över gatan
har jag hittat en fastfood-restaurang. Fast food här har ingenting med
hamburgare att göra utan bara det att de levererar kinesisk mat på löpande
band. Gott, fräscht och väl tilltaget med ris för 15-20 spänn.

Livet är faktiskt roligt här i Kina. Som turist i alla fall.
Det räcker man sätter sig i en bil och betraktar trafiken så blir man full av
skratt. Som dom kör… I kväll satt jag på fiket och tittade på när trottoarvakten
skällde på bilisterna när dom parkerade snett på trottoaren. Och bilisterna suckar
och förstår ingenting. Som dom parkerar… I övrigt är den trasiga trottoaren,
inte minst kvällstid, ett totalt kaos med grillkök, friterade bröd, fruktförsäljare,
parkerade mopeder, lösspringande hundar, lekande ungar, grävarbeten, minibordsserveringar
och poliskurar. Sicken röra, men så levande… Härom dagen när jag besökte
arkeologi-museet fick jag en stor inträdesbiljett samt en rad småbiljetter till
kamelritten och båten, och så vidare. De sistnämnda blåste bort i ökenvinden.
Katastrof! Guiden fick jiddra länge och väl vid varje station, sen fick jag
följa med i alla fall. Såklart. Det var ju uppenbart att jag hade betalt.
Kineser och deras biljetter… När man checkar in på hotellet får man ett kvitto
på hyran och depositionen man betalt. När man sedan checkar ut tar de kvittot
och lämnar tillbaka överskottet och så står man där frågande. Utan kvitto. Hur
gick det till? Kvittot är inte till för min skull utan för deras. Kineserna och
deras kvittokultur… Utmed vägen till grottorna idag var militären utkommenderad
att klippa buskarna och träden. Snyggt och prydligt. Visst är dom roliga, kineserna…