Tisdag den 12 juni 2012

Sammanfattning
Denna resa kanske inte varit den mest spektakulära av mina kinaresor. Men det
har kanske heller inte varit meningen. Syftet var egentligen att besöka
Ningxia. Resten var mer bonusspår och omfattat sådant jag ’missat’ tidigare och
mer vanliga kinesiska städer och byar ’of the beaten track’, så att säga. Inte
mindre intressant. Jag har sett kinesiska klassiker som Hangzhou och Gula
Bergen (HuangShan), noterat att Henan-bor är precis så otrevliga som man kunnat
förvänta sig, rest genom landsbygden och sett risfält, berg och öken, hittat
ett par av landets mysigaste ’backpacker-chill out places’ – Old City Youth
Hostel i Gula Bergen/Tunxi och Xiangzimen Youth Hostel i Xian -, upptäckt en ny
stadsdel i Xian och vandrat genom en parad av gamla huvudstäder och därmed
fördjupat mina kunskaper i Kinas invecklade historia och fått känna historiens
vingslag under mina fötter. Konstig formulering det sista kanske. Det blev i
alla fall en 400 mil in alles, på en höft räknat.

Mest av allt har jag upptäckt att NingXia, som jag trodde
var en fattig, anonym och rural utpost i själva verket är mer moderniserad än
många centrala provinser. En välutvecklad infrastruktur, trevlig atmosfär,
vänliga människor, god mat och en lång och intressant historia som tangerar den
kinesiska civilisationens vagga. Provinsen har en mycket varierad geografi,
allt man kan önska, med berg, öken och vatten. Lite varmt förståss för en
nordbo…

Den inhemska utvecklingen i Kina
Kina utvecklas och dekadensen med den. Dock inte så farligt som man kunde befarat.
Fortfarande är nudelsoppan ett centralt inslag i vardagen och verkar förbli så.
Att tillgången på kaffe ökat må väl vara förlåtet, inte så många som dricker
kaffe ändå. Likaså spelar det väl ingen roll om man dricker Baijou eller
Gordons Gin. Glass har däremot kommit för att stanna, mjukglass och pinnaglass,
smakar precis som hemma, men det kan väl vara förlåtet det också. Det svalkar
faktiskt bra i värmen.

Söta konditorivaror, franska kök och italienska pizzor kan
man däremot ifrågasätta va fan dom gör här. Kina som har ett kök som är tusen
gånger större än hela Europa tillsammans, dessutom effektivare och
näringsriktigare, behöver väl inte denna skräpmat. Killen som serverade på det
västerländska caféet i Datong var faktiskt själv motståndare till utvecklingen och
tyckte att det är inget annat än ’fashion’. Bara ett sätt att impa på brudarna
eller affärsbekanta. Så klart är det det, jag kunde inget annat än att hålla
med honom. Men som sagt är det ändå ett förhållandevis litet inslag i vardagen.

Underhållning
Jag brukar säga nåt om musiken här… Det är ju inte Kinas starka sida och det finns
inte så mycket att säga egentligen. Popmusiken är fortfarande usel och det har
inte förbättrats nämnvärt. Inte för att dom är dåliga musiker, dom bara saknar
personlighet. Och det är sällan man hör stämsång. Ingen rock ’n’ roll här inte.
Knarkar för lite kanske… Folkmusiken är lika tråkig med undantag för Tibet och
XinJiang som sätter lite studs på rytmen. Snygga tjejer dessutom.

Mer urbana folkliga sånger kan vara ganska underhållande
däremot, speciellt ocm man får höra nån blåsorkester eller så. Dom kan ösa på
ganska bra med ganska kärva klanger som för tankarna till jazz eller blues men
på ett kinesiskt vis. Den klassiska musiken, typ Pekingopera och så, är också intressant
men ganska ogripbar. Jäkla oväsen emellanåt, men det är ju kul i och för sig. Det
finns vacker och suggestiv strängmusik också för den delen.

TV-utbudet är fruktansvärt uselt. Mängder med evighetssåpor,
känns som det är samma serier som för tio år sedan. Annars är det 32 nyhetskanaler
samt militärmagasin, sport och enstaka naturprogram. Det händer undantagsvis att
man lyckas pricka in någon dubbad amerikansk B-film och, om man har riktig tur,
någon gammal kinesisk långfilm.

Urbaniseringen
På det större planet börjar man kunna se ett mönster i den inhemska
utvecklingen. I början på seklet byggdes massor med banker och varuhus. Mycket
kritik hördes då att man kanske borde bygga bostäder istället. Under mina resor
åren därefter har jag noterat med viken frenesi vägar, järnväg och andra
kommunikationer byggts ut. Kina måste idag vara världsbäst på järnvägar och
mobiltäckning. Man bygger vägar idag också men ett grundnät tycks ha skapats nu
i de flesta provinser. Nu, 2012, blir man istället chockerad med vilken
hastighet man bygger bostäder. Kanske har det hela tiden varit en medveten
politik – först skapar man ett investeringsunderlag, sen skapar man en
infrastruktur och därefter kan man urbanisera. På riktigt.

Analys
Utvecklingen, ja. I 30 år har Kina haft en årlig BNP-utveckling på ca 10%. Otroligt!
I västvärlden har man lite skadeglatt väntat på att den kinesiska ekonomin
skulle bli överhettad eller att utvecklingen i alla fall skulle mattas.
Ingenting tyder emellertid på detta. Snarare tvärtom, det verkar som det är nu
utvecklingen börjar på allvar!

Faktiskt har senaste dagarnas nyheter gett en (oroande) bild
av en helt ny världsordning. Inget som var oväntat kanske men nu känns det plötsligt
högst påtagligt. Det är bara politikerna där hemma som inte vaknat än utan
väljer att stoppa huvudet i sanden. Vi borde förberett oss på detta för femton
år sedan.

Asien, hälften av jordens befolkning, enas nu med Kina som
drivmotor! Europa kan inte hålla sams och verkar helt ute, hela Mellanöstern är
snart ett enda stort inbördeskrig och amerikanarna, som kraschat sin egen och
alla andras ekonomi, fortsätter envetet med sin aggressiva politik och har
svårt att komma med något nytänkande.

Problemområden som Afghanistan och Burma kommer nu sannolikt att styras upp av
Kina och Afrika, som västvärlden i 60 år misslyckats med att få på benen – tja,
ambitionerna har väl inte varit så höga egentligen– börjar nu leva upp genom
ett samarbete med Kina. Långt efter naturligtvis…

Med tanke på att Europa och USA i decennier enbart valt att klaga,
skälla och peka finger åt Kina, och även Ryssland för den delen, är ju
samarbetsviljan inte så stor på den fronten. So it all makes sence… Kanske dags att emigrera?

Eftertext
Summa summarum har det, trots frånvaro av allt för spektakulära fenomen, varit
en mycket intressant resa som gett flera nya och fördjupade insikter om både landet
och omvärlden. Många frågor återstår dock att besvara, till exempel – VEM FAN
BLANDAR ALL BETONG?

Tack för denna gång och hoppas ni haft en
givande och underhållande läsning.